Trots er

Det man inte får säga

2012-02-20T17:18:00.000+01:00

Jag tror att jag utan några större problem skulle kunna hitta folk från samtliga politiska läger som med självklarhet hävdar att våra etablerade medier inte gör sitt jobb. De med högersympatier brukar prata om problemet med att så många journalister har vänstersympatier, och att detta leder till en slags vänstervridning av i stort sätt all nyhetsrapportering. De med vänstersympatier å andra sidan vill gärna hävda att samtliga nyhetsredaktioner ägs av mediekoncerner och att den enskilda journalistens impuls att "slicka uppåt" omöjliggör en djupare granskning av kapitalet. De med sympatier för partiet som alla bråkar om vad man får kalla det för (Sverigedemokraterna), verkar ofta anse att mediernas agerande är ett bevis för att vi inte lever i en välutvecklad demokrati utan snarare i Nordkorea. Inom partiet och även bland dess väljare så verkar det finnas en uppfattning om att det existerar en dold sanning som inte får uttalas högt. Makten ljuger för oss. Tryckfriheten är satt ur spel. Att makten och media ljuger för oss verkar ofta vara en självklarhet bland väljare i största allmänhet. Men vi har bara ett politiskt läger som har införlivat denna föreställning som en självklar del av det budskap man för fram. Kent Ekeroth twittrar exempelvis om Jonas Sjöstedt:

"Helvete vilket gullande med Sjöstedt i media. I samma klass som gullandet med MP. Men sen är sv.media extremvänster också."

Han sällar sig alltså till traditionen där man hänvisar till media som vänster. I det här fallet till och med extremvänster. Just den här rikdagsmannen är i alla fall konsekvent så till vida att han stödjer sajten Avpixlat utan att hymla med det. Det forum som vi tidigare kände som "politiskt inkorrekt" gör ju anspråk på att föra ut den sanning som man anser att etablerad media vägrar. Men inkonsekvensen finns där också. Samma dag som jag skriver det här inlägget så länkar Kent Ekeroth till följande nyhetskällor (i det här fallet för att han anser att de länkade artiklarna för ut eller understödjer de åsikter han själv representerar): Sydsvenskan, Daily Mail, Expressen och Uppsala Nya Tidning. Jimmie Åkesson i sin tur har publicerat debattartiklar i följande tidningar: SvD, Aftonbladet, Expressen, GP, Sydsvenskan, Arbetarbladet och DN. Jag gissar att det som invånare i Nordkorea vore tämligen komplicerat att nå de uppfattningar av vitt skild karaktär som dessa olika medier företräder. Jag tycker också att man lugnt kan konstatera att det som man "inte får säga", har sagts åtskilliga gånger och fortsätter sägas på alla tillgängliga arenor.

Jag undrar: är det inte ganska stor skillnad på att inte få säga vad man vill och på att vara missnöjd med reaktionen man får när man gör det?

Sverigedemokraternas nya kläder del 4

2012-02-06T01:17:00.007+01:00

Jag ägnar mig åt ett försiktigt framåtskridande i min tolkning av Sverigedemokraternas nya principprogram. Deadline senast 2013 någon gång. Den här gången handlar det om...

Sverigedemokraterna och socialkonservatismen.

"Den ideologiska inriktning som har bäst förutsättningar att bidra till skapandet och upprätthållandet av ett gott samhälle är en socialkonservatism på tydlig nationalistisk grund."

En förgrundsgestalt för den ideologiska inriktning som Sverigedemokraterna nämner i sitt principprogram är Benjamin Disraeli. Det finns flera (Otto von Bismarck dyker upp som man börjar rota i saken) men SD själva nämner just denna figur. Disraeli var premiärminister i Storbritanien och under hans styre förbättrade man villkoren för arbetarklassen i England i slutet av 1800 talet, till exempel genomfördes omfattande förändringar av boendemiljön (ex: avlopp, gatubelysning, bättre byggnader). Samtidigt var Disraeli ohämmad rojalist och imperialist. Det brittiska imperiet skulle vara så stort och så starkt som möjligt, och han var god vän med drottning Victoria. Den socialkonservativa tanken var ett sätt att söka undvika de lägre klassernas revolt och överhuvudtaget definition utifrån klasstillhörighet. Istället skulle nationen bli det sammanhållande kittet, i den skulle alla finna en identifikation som var starkare än den egna gruppen. Självklart appelerar den här iden till många inom Sverigedemokraterna, även om vissa (på grund av en eventuellt urvattnad nationalism) verkar ha skruvat på sig när just den här delen av det nya principprogrammet kom på tal.

I modern tid känns det inte självklart att bena ut exakt var en socialkonservativ politiker står att finna. Amerikanska Sarah Palin som vi i Sverige med självklarhet skulle beskriva som republikan beskrivs i amerikansk media även som "social conservative"= alltså här främst associerat till abortmotstånd, förespråkande av generösa vapenlagar etc. I Sverige röt den moderata riksdagsledamoten Michael Svensson till när SD:s uppgående i detta begrepp blev aktuellt: "min socialkonservatism är milsvidd skild från nationalismen hos SD" skrev han i Svenska dagbladet.

Så hur ska man lyckas mejsla ut just en sverigedemokratisk version ur soppan (soppan som i det här fallet innehåller en ökänd hockeymorsa, en moderat riksdagspolitiker och den här bloggens huvudfokus)? Jag får ta dem på orden när de skriver att:

"Signifikant för Sverigedemokraternas version av socialkonservatismen är att vi tydligt betonar vikten av en värdekonservativ och nationalistisk utgångspunkt"

Sverigedemokraternas avbräck från nationalismen är alltså en socialkonservatism som sätter extra stor vikt vid just nationalism. Men värdekonservatism då? Där har vi kanske en anstrykning av Sarah Palin också? Abortmotstånd och kärnfamiljens bevarande? En liten fråga- varför anser vissa att kärnfamiljen kräver ett så starkt försvar? Eller är det så att man inte står ut med tanken att alla inte bildar en? De som känner sig träffade får ta åt sig.

Såhär sa Mattias Karlsson under SD:s landsdagar i november 2011 angående det nya principprogrammet:

”Att anta det nya förslaget till principprogram innebär att vi för första gången i partiets historia skriver vår egen idéhistoria. Vi har inte gjort det, vi har i allt för hög utsträckning låtit våra värsta motståndare skriva vår idehistoria. Men antagandet av det här programmet skulle innebära att vi för första gången får en egen idehistoria som vi själva har formulerat”

Men hur gärna de än skulle vilja det så var inte Sverigedemokraterna med när den socialkonservativa tanken formulerades. Att ca 20 år in i matchen "skriva en idéhistoria" som man lånar in från 1800 talet, vad betyder det? Att man gör anspråk på en längre historia än partiet faktiskt har? Jag kan kanske förstå partiets beröringsskräck med allt det som finns i deras förflutna, men vore det inte bättre att fullt ut göra upp med detta, istället för att ständigt försöka släta över saken? Och vem är "våra värsta motståndare" som Mattias Karlsson talar om? Är det andra politiska partier eller menar man media? Kanske Benjamin Disraeli kan förklara saken med något som han lär ha sagt:

"My idea of an agreeable person is a person who agrees with me."

När det gäller att låta andra skriva ens historia så undrar jag om det inte är en grundförutsättning för den nationalism som Sverigedemokraterna trots allt fortfarande håller högt. En vilja att skönmåla nationen som en gemensam stolthet. Det Sverige som nation har att göra upp med i det förflutna, ryms det verkligen i den nationalistiska tanken? Jag menar att nationalismen förutsätter ett okritiskt fokus. Kan nationalism förändra svenskarnas självbild till en ärligare bild? Vad är fokuset för stoltheten? Ingår det verkligen ett kritiskt öga till vår historia, och är det en historia som rymmer även berättelsen från de allra svagaste? Hur beskriver nationalismen de som kom till landet i modern tid?

Personligen kastas jag tillbaka i tiden när jag ställs inför viljan till nationalism. Sent åttiotal/ tidigt nittio någon gång stod jag i ett klassrum i North Carolina med handen på hjärtat och svor trohet till den amerikanska flaggan. Han som sa till mig att "watch out for the niggers they'll steal your shoes" angående mitt ombyte till gympan stod brevid. Och såklart de han refererade till som tjuvar också. Jag- den svenska pojken som kände mig så oerhört felplacerad. Alla stog vi där och svor trohet. För att det förväntades av oss. För att det var en styggelse att låta bli. Ingen frågade någonsin om det var någonting som vi själva var intresserade av. Det var indoktrinering. Och vissa amerikanska dygder sitter fortfarande kvar i ryggmärgen på gott och ont. "Be all you can be" och "looooooser". Glädjen när jag satte basketbollen precis där den skulle vara för en gångs skull och blev påhejad som "my man from Switzerland". I viss mån kan jag kanske känna att jag har erfarenhet av att leva med socialkonservatism på nationalistisk grund. Min privata upplevelse känner den såhär: den låter dig alltid veta vem du är, hur bra eller dålig du är, om du hör till eller inte, och den frågar inte om du frivilligt vill delta i hyllandet av det den håller heligt.

Det finns något ytterst patetiskt med fenomenet Bruce Springsteen. Men den djäveln sitter också i min ryggmärg. Genom den svinkalla vintern fantiserar jag mig bort till ett knökfullt soligt Ullevi den 27:e Juli. Jag kommer förmodligen få höra en ny låt som ofelbart kommer förväxlas med ohämmad nationalism. Men kolla texten en gång till: "the road of good intentions has gone dry as a bone, we take care of our own". Kalla mig Mona Sahlin. Bruce får tjänstgöra som min ideolog tills vidare. Jag underkastar mig paragrafen som lyder: uuuuooohne thuuuuu tfwwhheeee fhouooou. Men ingen flagga.

We Take Care Of Our Own (With Lyrics) - Bruce Springsteen from Columbia Records on Vimeo.

Mitt liv som hund

2011-12-31T11:56:00.001+01:00

Canis timidus vehementius latrat quam mordet
En rädd hund skäller värre än vad den bits.

Orden kommer från Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof. Han twittrar mig denna latinska underfundighet som svar på en kommentar där jag erkänner att jag ibland helt enkelt vill vara oförskämd mot honom. Jag vill helt enkelt vara oförskämd mot folk vars åsikter jag tycker är helt befängda ibland. Sådan är jag. Alla dessa Sverigedemokrater som myser på twitter. De är gulliga små familjefäder som dricker glögg och bakar pepparkakshus. Vanliga fredliga människor precis som du eller jag. Borde man inte hysa större respekt? Jag retar Richard för att han inte har några kompisar och undrar varför han vill snacka resminnen med mig. Han skickar latinska smartheter tillbaka. Jag skickar youtubeklipp med galenskaparna. Vi är i sandlådan. Vi är två skitgubbar som försöker tvåla till varandra. Varför lägger riksdagsledamöter tid på att att tuppfäktas med en dussinbloggare som inte når särskilt många mer än sin mamma!? Fråga inte mig. Det är i all fall verkningslöst. Mamma tycker fortfarande bättre om mig. Aight?

Men det var ändå bra sagt av Richard.

För jag tycker han har rätt. Ja, jag känner mig lite som en rädd hund. Det är så partiet som Richard Jomshof företräder får mig att känna. Det är så de alltid fått mig att känna. Jag har levt med Sverigedemokraterna sen jag var tonåring. Jag har sett dom växa.

1991 var jag 14 år och började så smått navigera mig från den lantliga förort jag växte upp i in till storstaden. SD demonstrerade under 30:e november, och vi fattade, att just det här dagen var det inte läge att visa sig ute. Vi var rädda. Rädda hundar kanske man skulle kunna säga?

1993 var jag 17 år och Sverigedemokratisk ungdoms ledare Robert Vesterlund greps tillsammans med två personer till under Gudrun Schymans 1:a maj tal i Kungsträdgården. De hade med sig en skarpladdad handgranat. 1:a maj hade under min uppväxt varit någon form av familjehögtid som mina morföräldrar ville implementera, Norra Bantorget med sossarna följt av ett resturangbesök var rutinen. Morföräldrarna levde när Hitler härjade i Europa. De levde 1993. Nu är de döda. Ganska skönt att de slipper se SD's anspråk på att vara nya sossarna. Det är ju för fan patetiskt.

Alla vi som levde i Stockholm under den här tiden vet att ett Sverigedemokratiskt möte på stan var synonymt med hitlerhälsningar och en liten arme av fotfolk som marscherade till de kostymklädda herrarnas pipa. Själv var jag en liten nörd som läst sagan om ringen för många gånger och tyckte att den doriska mollskalan var mycket intressantare än politik. Och våld ville jag helst försöka utesluta helt ur mitt liv. De kunde ha sin lilla 30:e novemberfest. Jag tänkte hålla mig långt borta både från demonstrationer och motdemonstrationer.

Åren gick och jag kämpade med att erövra någon form av vuxenskap. Min bild av partiet hade etablerats. Jag tror att jag och många med mig väntade oss att det där skinnskallepacket skulle blåsa bort som dåligt väder ungefär. Ett tag verkade det kanske som att det skulle bli så också. Men precis som i Sagan om ringen så växte något i skuggan medan hoberna hade fullt upp med att svulla kakor.

Valnatten 2010 står min fru och skriker mellan tårarna "en nazist får prata i TV"!!! Hon har fel. Det är Richard Jomshof som står och myser över valresultatet med någon reporter. Många blir förvillade av hans frilla som kanske har mer att göra med synthmusik än med Hitler. Nu har SD uniformförbud sedan länge. Man påstår nu att man inte tycker att det finns dåliga gener. Däremot bra och dålig kultur. Man tror inte på en judisk världskonspiration. Man tror på en muslimsk världskonspiration istället. Och ni (5,7%?) gick på den lätta?

Det var länge sedan man såg en skinnskalle. Den där subkulturen verkar ha bitit i gräset. Men det spelar väl ingen roll. The devil wears prada som det heter. Och Richard Jomshof har rätt. Jag är en rädd hund. Jag skäller och skäller. Men jag bits inte. Jag är en nörd som läst sagan om ringen för många gånger och jag har inte slagit en annan människa sen jag gick ut mellanstadiet. Jag är en pudel snarare än en kamphund. Bitandet, det står ni med makten för. Vem käftarna försöker slita tag i varierar över tid.

Såhär feta grejer får man lära sig säga under punschfyllorna i Lund?

Gott nytt år då.

Till er som walkar the walk

2011-12-20T18:34:00.000+01:00

Ett bokpaket kom och gick. Vinnaren i min lilla tävling kammade hem hela klabbet för 600:-. Djävligt bra gjort måste jag säga. Men det tar inte slut där såklart. För det första så ska jag nå mitt mål på 25.000:- och för det andra så är inte 25.000:- särskilt mycket egentligen, inte när det gäller att få något som Expo att flyga. Från och med i dag kan man även stötta Expo via SMS.

SMS:a till 72345. Skriv sedan följande med dessa tre olika alternativ: Expo50 = 50 kr. Expo100 = 100 kr. Expo200 = 200 kr.

Perfekt för er som inte är intresserade av att lista era namn i supportergrupper men ändå vill bidra. Det går självklart även jättebra att ge min grupp nya bidrag helt utan krav på att bräcka någon eller att tugga igenom en massa faktaböcker om extremhögern. Till alla er som bidragit till min grupp hittills- ni både talkar the talk och walkar the walk och jag tycker ni är bäst!

Ni är värda tårta! Etc...

Trots er älskar....

2011-12-11T22:58:00.000+01:00

Folkmusiker idag!

Sverigedemokraternas nya kläder del 3

2011-12-09T23:36:00.000+01:00

Det handlar om ett parti som i senaste väljarmätningen från SCB har ett större stöd bland väljarna än KD, V, C, och FP har. Det är dags för tredje delen i min serie om Sverigedemokraternas nya principprogram. Och just det här är det säkert många som undrar över...

Sverigedemokraterna och människan

"Den som åberopar sina rättigheter ska också vara medveten om sina skyldigheter"

Det citatet sammanfattar ganska väl vad det inledande stycket handlar om. Det ges även exempel på vad som anses vara skyldigheter:

"Skyldigheten att följa demokratiskt stiftade lagar betraktar vi som central i sammanhanget."

Det är väl inte så mycket att snacka om. Man ska följa lagen, ok? Det är samtliga politiska partier i "åttaklövern" överens om. För er som inte vet så brukar SD med sällskap ofta hänvisa till övriga etablerade partier som "sjuklövern", som om ett parti i SD:s position inte skulle vara en del av etablissemanget (5,7% i SCB:s senaste väljarbarometer alltså) jag föredrar "åttaklövern", det känns lite mer sanningsenligt. Hursomhelst, de här flosklerna som dyker upp hela tiden kan och har alltid dykt upp var som helst. Gissa i vilket partiprogram detta står att finna:

"Alla medborgare måste ha lika rättigheter och skyldigheter."

Ovanstående mening finner du under punkt 9 i Nationalsocialistiska arbetarpartiets program på 25 punkter.

Observera att jag inte påstår att Sverigedemokraterna 2011 skulle vara ett nazistparti. Jag tycker även själv att man ska följa lagen (jag tycker i och för sig inte att man plötsligt saknar rättigheter om man bryter den). Allt jag säger är att vem som helst kan och har förbundit sig till liknande principer förut. Hur "allas lika rättigheter" tog sig uttryck under andra världskriget behöver jag knappast upplysa någon om.

Det här snacket om lika rättigheter kan förvandlas till luft av vilka populister som helst.

Programmet fortsätter med att dissa det man påstår är en människosyn som ligger till grund för liberalism och socialism. Därför att..

"Denna bild av människan må förefalla sympatisk. Detta hjälper dock föga då den på avgörande punkter bygger på felaktiga antaganden, vilket innebär att den politik som tar sin utgångspunkt i denna teori inte kommer att kunna uppnå det den säger sig vilja uppnå"

Det är väl helt i sin ordning att vilja diskutera eller komplicera en människosyn som ligger till grund för vissa ideologier. Att socialister och liberala anser att människor formas av sin omgivning är vi nog överens om. Sverigedemokraterna påstår vidare att dessa två idéologier betraktar människan som en konturlös lerklump som formas enbart av sin omgivning. Där gör de det hela lite väl enkelt för sig. I synnerhet liberalism trycker väll snarare på att människan har ett slags vägledande förnuft med sig hela tiden? I folkpartiets partiprogram står det såhär

"Vi är utrustade med förnuft, känsla, samvete, förmåga att ta ansvar och att utvecklas"

Ganska långt från en konturlös lerklump om du frågar mig. Kanske rymmer själva solidaritetsbegreppet en slags tanke om att vi alla har en förmåga till godhet vilket möjliggör vår vilja att hjälpa andra än oss själva? Annars vet jag inte om jag håller med om antagandet Sverigedemokraterna gör att socialismen betraktar människan som god av naturen.

De olika idéerna om vad människan är som en gång formade några av ideologierna kan man såklart förkasta om man vill. Men jag tycker inte att det känns som någon vidare argumentation när man förkastar något med motivationen att det är "felaktiga antaganden". Det är ungefär som att säga: "du har fel därför att du har fel". Dessutom, varför överhuvudtaget nämna andras idéer som förkastliga när man redogör för sina egna? Jag kommer osökt att tänka på det här citatet som någon från Expo drog på bokmässan:

Om jag är jag därför att jag är jag
och du är du därför att du är du,
då är jag jag och du är du,

men

om jag är jag därför att du är du och
du är du därför att jag är jag
då är inte jag jag men inte heller du är du

Jag läser det som - om min identitet bara består av att jag positionerar mig mot någon annan - DÅ är jag verkligen ett oskrivet blad själv. Kalla det gärna för rödvinsvänsterflum om det känns bättre så.

Så vad tycker Sverigedemokraterna då är "rätt"? Miljön har faktiskt betydelse för hur en människa formas även för dem, men:

"Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen."

Det här är ju den typ av flum som bara den socialkonservativa nationalpopulistiska nyrasistiska starkspritsmitten kan kläcka ur sig (hepp!). Men man serverar faktiskt några exempel för att försöka konkretisera den här språkliga geggan. Man menar till exempel att de flesta människor har ett nedärvt behov att tillhöra en större gemenskap.

Men:

"att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör"

Eh? Så få se nu. Jag har alltså en nedärvd essens, bland annat ett behov av att tillhöra något sorts gäng, men bara ett gäng där alla är unika på samma sätt som jag är. Jag kan alltså inte ha en kompis som gillar hockey om jag inte gör det? Har jag fattat rätt? Eller betyder "påminna om en själv" rent utseendemässiga ting? Jag är 1.83 lång. Jag är inte längst i världen för det, men det är ändå så att jag tillbringar större delen av min vakna tid bland folk som är kortare än mig. Hur är jag mer? Krullhårig.

Vit.

Är det det ni menar SD? Är ni där och petar nu igen?

"Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle."

Är allt detta alltså exempel på den "nedärvda essensen"? Jag måste ändå referera till nazismen igen. Var inte förintelsen just ett försök att skapa en värld där alla skulle var så lika varandra som möjligt. De avvikande människorna skulle försvinna. Det gav väl knappast en gynnsam effekt för sammanhållning, trygghet och stabilitet någonstans?

I övrigt följer lite snack om män och kvinnor. Mars och Venus. Kanske skulle man kunna påstå att Sverigedemokraterna kommer ut som särartsfeminister. Är det inte så man kallar de som tycker att män och kvinnor är väsenskilda av naturen men ändå bör ha samma rättigheter. Kan man säga "feministernas hat" om Sverigedemokraterna snart? Mycket spännande! Typ: om kvinnor inte hamnar i bolagsstyrelser på grund av att de har för låga testosteronhalter så är det inte samhällets sak.

"Att det finns olikheter i hur de flesta män och de flesta kvinnor väljer att leva sina liv behöver således inte vara ett problem, ett utslag av diskriminering eller resultatet av en förtryckande könsmaktsordning."

Kanske inte så mycket till feminism att bara lämna saken därhän förresten. Särart eller ej. Jag antar att det för Sverigedemokraterna är fullkomligt otänkbart att jag även identifierar mig med personen som jag bott ihop med i 10 år eftersom att hon inte har penis.

Jag vet inte. Jag tycker mest det låter som en massa flum. Jag identifierar mig med både kreti och pleti. Långa korta tjocka kvinnor män och hen och whatever. Och, lyssna nu noga herr och fru Sverigedemokrat. Även de som inte delar min hudfärg. Även de som inte är födda i Sverige. Men det är väll inget att skriva hem om ?

Ciao!

Sverigedemokraternas nya kläder del 2

2011-12-07T00:03:00.000+01:00

Jag fortsätter min lilla odysée genom sverigedemokraternas nya principprogram. I dagens avsnitt av vår julkalender från den politiskt inkorrekta prärien har vi nått fram till det stycke som heter...

Sverigedemokraterna och demokratin

"Att all offentlig makt i Sverige skall utgå från folket är den mest centrala av Sverigedemokraternas principer. "

Wow!!! Man blir verkligen impad! Det här betyder att den viktigaste principen för Sverigedemokraterna är att underkasta sig exakt samma sak som alla andra laglydiga partier i hela Sverige gör. 1974-års regeringsform! Här har ni det svart på vitt: Sverigedemokraterna tycker det är viktigt att följa grundlagen. Jag är sjukt imponerad.

Sen följer lite snack om demokrati. Demokrati har sitt ursprung i det antika Grekland står det. Men Sverige var faktiskt också tidiga på området fortsätter man. Hmmmmmm. Man önskar kanske att man fått skriva att demokratin har sitt ursprung i det antika Skåne? Hrmhm...ursäkta, ett litet skämt bara.

"Vi bekämpar alla rörelser och idéer som vilar på antidemokratisk grund och försvarar alla individers grundläggande människovärde och alla folks rätt till självständighet och demokratisk utveckling."

Jag ger er gärna några exempel i form av länkar på hur detta engagemang kan se ut för några av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter:

Thoralf
”När det gäller just gruppvåldtäkter så handlar det nästan uteslutande om förövare med invandrarbakgrund eller utländsk härkomst.” (om våldtäkter)

Erik
"Det kan ju tyckas omdömeslöst, framför allt i den här mediala situationen där vi blir felciterade och uthängda för bara en viss typ av extrem musik, men inte en annan. Därför får vi väl agera mer omdömesgillt framöver" (om att sjunga vitmakt musik)

Kent
"Det är mitt eget initiativ och projekt." (om Avpixlat)

Josef
"Följer man det som står i den jävla skitboken, rent ut sagt. Då har man ingen plats i mitt samhälle"
(om Koranen)

Richard
"Nä, det är ju inte så kul. Å andra sidan finns det en mörk historia hos Vänsterpartiet och Socialdemokraterna också" (om SDs ursprung BSS)

Mattias
"I Zlatans fall finns det vissa saker som talar för att han inte har en övervägande svensk identitet, exempelvis att han har behållit sitt bosniska medborgarskap jämte det svenska" (om att Zlatans identitet)

Per
"Anledningen att vi vill stoppa moskéer är att de motverkar integration. Ju fler moskéer vi får desto fler utlandsfödda"(om religion)

Johnny
"Att omedelbart upphöra att betala ut bidrag till invandrarföreningar vars syfte är att främja eller förstärka sin gamla kultur, samt dessutom anta ett principbeslut om att kommunen framöver ej utbetalar stöd till liknande ändamål" (motion om att avveckla skattefinansierat stöd för invandrarföreningar)

Björn
"Jag tyckte att det var en intressant artikel" (om att läsa artiklar på högerextrema "fria tider)

Jimmie
"Många av våra väljare anser att man uttrycker sanningar där som andra medier inte gör, och det tycker jag är väldigt bra" (om avpixlat)

Man kan googla sig gul och blå men det är fan omöjligt att hitta något om att SD skulle försöka motverka exempelvis nynazistiska grupperingar. Inte ett knyst!

Jag blir alltså inte jätteimponerad av det senare stycket där man skriver...

"Vi förordar också starkare inslag av direktdemokrati och ställer oss positiva till fler beslutande folkomröstningar på både lokal, regional och nationell nivå."

Är det bara jag, eller lutar det inte åt att det är en viss fråga man vill åt här? För att avsluta stycket som skall legitimera ordet "demokrater" i Sverige"demokraterna" har man plockat fram stora trumman och bränner av en rejäl virvel.

"Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk"

Det här med oron för att en gemensam arena för debatt "kanske inte ens förekommer" är ju jättelustigt när det kommer från ett parti vars företrädare ständigt förkastar de medier som flest tar del av till förmån för diverse obskyra högerextrema bloggar som i sanningens namn inte särskilt många överhuvudtaget läser. När jag börjar babbla om PI och Avpixlat brukar "folk" mest svara "va?? vad är det?".

I övrigt: där har ni det- man kan inte ha demokrati i ett land med flera "folk" tycker Sverigedemokraterna. Det funkar tydligen bara att vara ett sorts folk enligt dem. Att partiet Sverigedemokraterna får bestämma detta och vilken sorts folk detta enda folk skall vara- det däremot ska tydligen var höjden av demokrati.

Sverigedemokraternas nya kläder del 1.

2011-12-06T00:10:00.004+01:00

Nä. De har inte bytt kläder igen. Men däremot har principprogrammet uppdaterats lite. Ni har hört snacket om socialkonservatism antar jag? Jag har såklart tröskat igenom alltihopa även om det tog ett tag att komma till skott. Jag har gnällt förut om att jag har annat för mig och det har jag fortfarande. Jag la ju till och med ner bloggen ett tag. Man kanske borde testa igen? Lägga ner och lägga upp, lite PI-inspirerat? Hursomhelst. Jag är tillbaka på ruta 1 där jag började bloggen och tänkte att jag skulle försöka hålla mig lite tydligare till ämnet istället för att smyga in mina Blondibella-ambitioner mellan raderna. Så nu kör vi principprogrammet fram till jul i alla fall. Jag har kört med märkpennan och skrivit i marginalerna (saker som: ett nytt prioriterat område som ni bränner av på fem meningar?), och någon poäng lär jag nog kunna plocka. Generaliseringar är ju kanske inte den sport man ska ägna sig åt om det nu ska likna antirasism, men jag måste ändå tänka högt och konstatera - det är kanske inte direkt landets skarpaste som har hållit i pennan, den här gången heller.

Jag tänkte försöka vända på alla stenar, så vi börjar väl med det nya principprogrammets ...

Inledning

Man konstaterar att partiet "är ett socialkonservativt parti". Ja det är det tydligen sedan någon vecka eller så tillbaka. Vad det här partiet är eller inte är verkar vara orsak för ständiga nytolkningar och frågetecken. Men det är kanske logiskt att något parti vill vara som gamla moderaterna när de gamla moderaterna har blivit de nya sossarna? Folkhemsgrejen ger ändå SD ett drag av socialdemokrati (även i detta fall av äldre snitt), man vill vara lite av varje helt enkelt. Lite av varje från förr. Då - när det var bättre alltså. "Det var bättre förr", varför har de inte tryckt det på blåsippan? Fan, det borde väl generera röster!?

Hursomhelst, det här med tillblivelsen av partiet har fått en ny beskrivning.

"Partiet bildades 1988 med det övergripande målet att formera en demokratisk, politisk rörelse som skulle slå vakt om den gemensamma nationella identitet som utgjort grunden för framväxten av välfärdsstaten och vårt lands fredliga och demokratiska utveckling"

Hoppla! Förut hette det såhär:

"Sverigedemokraterna bildades den 6 februari 1988, i första hand som ett intresseparti för svenskar. Den enande faktorn var motståndet mot den förda invandringspolitiken, vilken man såg som alltför vidlyftig och därmed som ett hot mot vårt land, såväl ekonomiskt som socialt.”

(gamla principprogrammet som nyss slutade gälla)

Det här är dessutom inte riktigt hundra. Expo beskriver framväxten såhär:

"I februari 1988 bildades Sverigedemokraterna. Grundarna till kom bland annat från Bevara Sverige Svenskt, BSS. Flera hade anknytning till skinnskallekretsar. En av de mer kända, Leif Zeilon, hade tidigare haft kontakter med det nazistiska Nordiska Rikspartiet. En annan av grundarna, Sven Davidsson, hade tidigare varit ordförande för fascistorganisationen Nysvenska Rörelsens Stockholmsavdelning. Snart kom flera personer som varit aktiva i nazistpartier eller till och med stridit för Tyskland under andra världskriget att ansluta sig till partiet."

Den här har ni väl sett?

Det här med att Sverigedemokraterna växte fram ur bland annat BSS verkar vara en stor källa till irritation för dem. Standardsvar 1A på ett sådant påstående brukar vara att hävda övriga riksdagspartiers omoraliska agerande i samband med andra världskriget. Rasbiologiska institutet och tvångssteriliseringar. Och visst, vem har rent mjöl i påsen? Men annars är det ju rätt löjligt. Här kommer en snabböversikt av den retoriska "finess" som detta består av.

1) A hade en klubb som hette "vi hatar alla" för 20 år sen.

2) B frågar A "varför hade ni klubben?"

3) A svarar "C, D, E och F hade samma klubb för 40 år sen".

4) A verkar mena att allt dåligt som C, D, E och F gör är helt okej att reproducera.

5) Tystnad uppstår. Kanske är den pinsam.

"Vi gör bara som alla andra"

Vidare säger sig partiet vilja "bejaka lag och ordning". Det där har man ju hört, brott ska bli den nya profilfrågan. Ett ämne som skänkts hela 5 stycken text som fullkomligt flyger förbi under punkt nr 17 senare i programmet.

Sen har vi den här fantastiska meningen:

"Vi inser att vi i likhet med alla andra människor har ofrånkomliga fel och brister och tror därför inte att ett perfekt, utopiskt samhälle är möjligt att uppnå."

För det första: vilka är "vi"?!?! Ni inser väl att de flesta inte är "vi" med er? För det andra: eeeeeeeh!??! Men all den här oron för invandringen då? Ert utopia är ett kulturellt homogent samhälle så... jo, ni tror på utopier. Utopier som inte existerar i fungerande form någonstans.

Sen avslutas inledningen med lite snack om att folkhemmet ska återskapas. Utan de tvångssteriliseringar och rasbiologiska institut som var en del av det antar jag?

Är det okej om jag kallar er för "gamla-socialmoderata-nationalist-ordbajasar-partiet"?

Nästa gång handlar det om Sverigedemokraterna och demokratin.

See ya!

Game On!

2011-10-27T18:16:00.000+02:00

Första budet på boklådan har kommit in. "Show me the money" brukar jag skandera ibland. Och när pengar rullar in som det ska och det går bra, ja- då blir jag glad! Elsa som petade in stålarna kallar det för ett skambud. Men det finns inga skambud. Det handlar om att stötta Expo med en peng och med sitt namn. Så vem bjuder en krona mer?

Politiskt korrekt läggs ner

2011-10-20T21:28:00.000+02:00

Politiskt inkorrekt läggs för övrigt också ner. Men det verkar ju ha nått världen redan. Jag gillar ju att inbilla mig att trots er ska bidra med något. Så här kommer mitt scoop: begreppet politiskt korrekt har lagts ner.

Det lades ner av ett parti som kallar sig för Sverigedemokraterna och deras anhängare. Killar och tjejer (eller vad ni nu vill kalla er): det där brukade väll betyda något? Men tack vara enträget tjattrande på torg, bloggosfär, twittosfär, facebooksfär och varenda sfär som står att finna så är nu ordet fullständigt urholkat. Så vitt jag förstår så är nu definitionen av begreppet politiskt korrekt såhär:

En eller flera personer som inte sympatiserar med SD.

Alltså 95% av väljarna. Alltså en majoritet av befolkningen. Skulle man kunna säga att förkortningen PK är det nya ordet för "svensk"??

Patetiskt! Ja, inte Beethoven alltså...

Trots er testar del 3: twitter

2011-10-17T10:38:00.002+02:00

Ärligt talat. Twitter är mest en grej för kändisfolket va? Jag "följer" en massa folk som jag tänkte skulle vara intressanta, men de skriver ju typ "fika klockan tolv?" åt varandra. Sen har vi den sedvanliga internettrojkan av högerextrema "debatörer". De som för fram knivskarpa argument som "du är mentalt störd" eller "din pappa va pedofil". De finns naturligtvis här också precis som på varenda ställe och jag suger ju åt mig lite sånt där såklart. Men man kan ju blocka folk så man slipper det där om man vill. Det begränsade antalet tecken man får skriva i varje tweet driver på tempot på ett sätt som inte alltid är bra. Det uppmuntrar en raljant ton på något sätt, inte nödvändigtvis större kärna. Så lite blandade intryck där. Jag är mest på twitter för att få ytterligare grepp om saker som min blogg handlar om. Det blir lite ensidigt, mitt twitterkonto blir något sorts antirasist-troll. Jag känner mig tvingad att blaja runt lite också för att nyansera bilden "fika klockan tolv" skriver jag plötsligt istället för "vad tusan gör sossen i Malmö". Man anpassar sig, man är en följare.

Det stora pluset är direktkontakten med alla dessa politiker som tydligen har tid med mig! Plötsligt dyker någon från de fyras gäng upp i min Iphone och tycker att jag är tramsig! Mattias Karlsson skriver till mig att jag verkar föredra "knutna nävar, och röda fanor". Intressant att se att det inte bara är killarna och tjejerna med "din pappa är pedofil snacket" som påstår att alla som yttrar sig mot SD automatiskt tillhör vänsterextrema rörelser. Självklart får man inte svar på det man vill ha svar på från stortrollen heller. "Googla" som Erik Almqvist skrev när jag försökte ta reda på vad han menade med "PK". "Googla vad jag menar". Ha ha! Den sägningen är otroligt 2011. Och det är väll kanske dit vi alla är på väg. Fem personer sitter runt ett bord och googlar vad alla menar istället för att diskutera det direkt. Det kan bli så jobbiga frågor ibland då. Vår moderna tid är perfekt för alla som har en släng av social fobi. Man blir ett troll, man googlar vad andra menar och skriver "fika klockan tolv" för att påminna sig om att man existerar fysiskt också. GÖTAPETTER!!

Trots er bloggen ger twitter ett medelbetyg (vi säger fem av tio). Jag kanske följer fel människor, men jag får en tydlig känsla av ankdamm. Alla måste på något sätt flina upp sig för att behålla varandra på tråden också. Men ok- jag är ändå här och gör likadant själv så jag ska inte säga något. Det är som på mellanstadiet. Några är poppis och resten gör som de säger. Jag blir så trött på människor ibland.

Googla min åsikt

Vinn boklådan!!

2011-10-15T22:22:00.001+02:00

Ingen kan beskylla mig för att vara ett ekonomiskt geni. Jag kanske bäst skulle hänvisa till min privatekonomi som "den pågående konkursen". Detta är ingen annans fel än mitt eget, och i gammal god tobbetradition gör jag mig nu redo för ännu en förlustaffär. Jag har under året skrivit blogginlägg med namnet "boktipset". Det har blivit fem stycken. Nu kanske ni trodde att det var bara för att skryta om vilken djävla beläst herre jag håller på att bli?! Så var det inte. Dessa fem böcker ingår nu i trots er bloggens boklåda:

1) De Andra

2) Världens lyckligaste folk

3) Europas skam

4) Ut ur skuggan

5) Islamofobi

Den kan bli din!! Jag anordnar härmed auktion. Den person som mellan den 15:e oktober till den 20:e december har skänkt mest pengar till min exposupportergrupp vinner boklådan. Jag står naturligtvis för eventuell fraktkostnad, och boklådan borde vara hos vinnaren lagom till Jul (som jag hoppas ni firar precis så traditionellt "svenskt" som ni önskar, helt skiter i eller alla varianter där emellan). I ärlighetens namn har jag spillt en del kaffe (och kanske öl) på vissa sidor men samtliga böcker är fullt läsbara. Skulle någon ta sig över 1000:- så kastar jag med en förträfflig roman på köpet. Första andra tredje- vad väntar du på!??!

Boktipset 5

2011-10-15T21:41:00.000+02:00

I sin bok "Islamofobi" kallar Mattias Gardell den uppfattningsvärld om muslimer och religionen islam som många även utanför de främlingsfientliga leden delar för "kunskapsregimen". Allt det negativa som många av västvärldens invånare associerar till islam och muslimer kommer såklart inte från ingenting utan har anor som går väldigt långt tillbaka i tiden. Dessa associationer har inte heller nödvändigtvis något att göra med vad islam och muslimer är i verkligheten. När boken kom ut fick Mattias Gardell kritik för att boken inte berörde de problem som många förknippar religionen islam med, han mötte kritiken med att säga (ungefär) "titeln på boken är Islamofobi, inte problemen med islam". Jag har kommit full cirkel i mitt bokläsande, jag inledde med att läsa en bok av en akademiker och slutar med detsamma. Det är aldrig långt mellan hänvisningarna till diverse forskningsrapporter här och boken tjänstgör framför allt kanske som en sorts uppslagsbok. Det som driver boken är något som även jag ställer mig bakom. Nämligen det "kontroversiella" påståendet att världens ca 1,3 miljarder muslimer rimligen inte delar ett kollektivt medvetande. Det är såklart troligare att deras individuella skillnader som personer är större än vad som kan antas förena genom religionen. En människa i taget, som jag brukar säga. Det är inte direkt raketforskning.

När ett visst "vi" ständigt talar OM istället för MED "de andra" (muslimerna), vad är det som motiverar idén att "de" skulle bete sig som om att de allihopa är en och samma person? Ungefär det handlar den här boken om. Principen är såklart applicerbar på fler generaliseringar gällande olika grupper av människor (vad sägs om svenskar). Citatet jag väljer för att illustrera boken hänvisar till studien "I samtal med muslimer" (2002) av Göran Larsson.

Av enkätundersökningen framgår att 92 procent upplevde att svenskars attityder till muslimer blivit märkbart mer negativa. Över 90 procent upplevde att muslimer blivit mer utsatta och att diskrimineringen ökat. På frågan om de personligen blivit utsatta för hot eller diskriminering på grund av sin tro eller sitt utseende efter 11 september, angav 67 procent att så var fallet och det i en ökad utsträckning. 85 procent hade upplevt att personer sagt eller ropat saker som "terrorist" eller "åk hem" till dem och 11 procent hade hotats med eller utsatts för fysiskt, handgripligt våld för att de identifierats som muslim eller associerats till islam.

Så om man har orkat läsa de x antal bokhyllemeter om problemen med Islam som publicerats i media de senaste 20 åren så tycker jag gott man kan läsa den här boken också.

Vad tänker du när du tänker på Islam?

Rutten agenda

2011-10-09T23:34:00.000+02:00

Jag är den viktigaste pjäsen på det politiska schackbrädet. Så vad är jag? Jag är inte politiker. Jag är inte journalist med politik som specialkompetens. Jag är inte proffstyckare på något annat vis. Jag skulle vilja påstå att jag många gånger inte ens är särskilt väl insatt i de frågor som diskuteras. Har ni gissat vad jag är ännu?

Jag är väljare.

Vad är jag för sorts väljare? Jag är inte en sån där väljare som hoppar mellan blocken. Jag är den där som brukar hänvisa till att jag har hjärtat till vänster. Men jag försöker ändå förhålla mig lite öppet. Tvärsäkerhet är inte riktigt min grej. Jag kan mycket väl tänka mig att jag har fel. Utom när det gäller vissa saker. Läs övriga blogginlägg för att ta del av de områden som jag aldrig ruckar på.

Så jag kollade på partiledardebatten ikväll. Högst poäng får Fredrik Reinfeld och Åsa Romson när det gäller att bemöta det här glasögonprydda spektaklet som har pajat min nattsömn det senaste året. Men det här är ju för fan löjligt. Ni kan inte på allvar mena att Fredrik Reinfeld ska vara min man på plan nu? När det gäller några av de få frågorna där jag själv är kompromisslös ska jag alltså företrädas av den del av kroppen där jag bara har en lunga? Jag är som sagt inte särskilt högerorienterad. Men jag kräver inte av en moderat att han skall bete sig som en sosse. Så om en moderat hånflinar lite stilla och motar Jimmie Åkesson på moderaters vis så är jag ändå tacksam för det. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att i alla fall Åsa Romson var där och röt till om det mer humanitära perspektivet.

Men, förhelvete. Kära vänsterpartiet och sossarna. Jag kan till viss del förstå snacket om att SD som i 9 fall av 10 röstar med alliansen borde placerats på ett visst sätt eller lottats sin placering likt Ny Demokrati tidigare. Men kunde ni inte dragit det på plats? Jag har röstat på båda era partier vid valda tillfällen. Glömde ni inte den viktigaste pjäsen på schackbrädet nu?

Det har inte varit en bra vecka för varken Socialdemokraterna eller deras väljare. Super Mario som fastnade med handen i kakburken och den lösa kanonen i Malmö som aktivt fiskar SD väljare. Ett år efter SD:s intåg i riksdagen ser jag fortfarande inte någon direkt uppstyrd motreaktion.

Så från den viktigaste spelpjäsen på brädan till alla er torn, löpare, hästar och annan skit: nu får ni fan ta och kamma er. Det är hjältedags nu.

Stones är bra. Men dom är inte ett skit utan alla som står och diggar.

Expoiten

2011-10-02T22:41:00.000+02:00

Stötte på en liten missuppfattning ikväll som det kanske kan vara på sin plats att reda ut. Kanske inte jättekonstigt med tanke på hur jag "larmar och gör mig till" men i alla fall. Så här kommer det.

1) Jag gillar Expo som fan

2) Jag har en supportergrupp där jag samlar in pengar till Expo

3) Men jag jobbar inte på Expo- jag är varken journalist/skitmodig etc...

4) Jag bloggar, skriver, debatterar på nätet etc, i mitt eget namn. Jag är såklart influerad av Expo men Expo har inget att göra med mitt agerande. Expo är Expo- jag är Tobias. Expo har exakt 0% ansvar för vad jag hittar på.

5) Jag har skrivit några texter till Expos utbildningssajt Sverigedemokraterna.de, eftersom jag gärna vill hjälpa till.

6) Jag har faktiskt fiskat efter feedback någon gång utan att få napp. Jag gissar att Expo inte tänker berätta för sina icke anställda hur tusan de ska skriva eller vad de vill hålla på med.

Jag ser eventuella missuppfattningar åt det här hållet som en komplimang naturligtvis. Men jag är inte helt knivskarp alla gånger och vill helst inte att någon sätter likhetstecken mellan mina sämsta formuleringar och min favvo-organisation. Ok?

Obs ej= mig. Men bra!

Mein Blogg

2011-09-26T08:01:00.008+02:00

Har ni hört talas om bloggen Politiskt inkorrekt? I nätaktivitet räknat är den ungefär lika läst som Svenska Dagbladets webb. I min värld är den självklar att förhålla sig till, men jag tycker mig ändå märka att många inte har en aning om vad detta är. Banden mellan partiet Sverigedemokraterna och bloggen tycks på många sätt vara täta. Dels handlar det om hur medlemmar i partiet hänvisar till sidan, exempelvis genom att länka till den. Dels handlar det om en mer direkt inblandning. Chang Frick, kulturpolitisk talesman för SDU, jobbade tidigare på redaktionen och Kent Ekeroth, riksdagsman för SD, stöttar den genom att tillhandahålla bankgironummer i sitt eget namn för insamling av pengar, samt ekonomiskt genom sin "antiislamiseringsfond". Mats Dagerlind som även skriver för SD:s partitidning SD-kuriren förekommer som skribent på bloggen. Men sedan börjar det ta slut på information. Vilka som är ansvariga utgivare vet ingen. Som ni kan höra i programmet Medierna som sändes i P1 den 24 september är detta problematiskt eftersom en hel del av det som publiceras egentligen skulle vara straffbart enligt lagen om hets mot folkgrupp.

Själv försöker jag hålla mig borta. Jag har någon slags gräns för hur mycket näthat jag orkar ta del av, och om man är lite känslig på det viset så är kanske inte den här bloggen eller kommentarerna som publiceras där lämplig läsning. Jag fick ändå tillfälle att titta in då några bekanta stötte på patrull när det gällde att få sina kommentarer publicerade, och jag ville se hur det skulle gå för mig. Det gick inget vidare och vi gjorde senare gemensam sak och skrev en debattartikel om fenomenet som under en period var en av de mest lästa och kommenterade på Newsmill. Vår tes var enkel: bloggen som utger sig för att vara företrädare för den obekväma sanningen censurerar kommentarer som strider mot den uppfattning som företräds på densamma. Det som av vissa tycks ses som en oberoende källa till information är mer av en Sverigedemokratisk partiblogg. Döp om den till ”blåsippans Sverige” var ett förslag från mig i debatten i kommentarsfältet under vår artikel på Newsmill. Eller kalla den för "oberoende sverigedemokratisk". Bloggen får såklart heta vad som helst. Men snacket om att det skulle vara en nyhetskälla (typ TT) är verkligen stolligt.

Så vad är det för en helig nätko det rör sig om? Vad är det för fantastiska saker som sägs i det här forumet? Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Att vilja ”kasta allt bullshit om mänskliga rättigheter åt sidan” och gå till väpnat krig mot ”islam” (jag antar att ”islam” betyder världens cirka 1,3 miljarder människor som kallar sig muslimer?). Jag tycker att det känns för mycket galenpanna för att kvala in som "nyhetskälla". Av anonym till anonym för att kommenteras av anonym?

Mer:

Här är ett exempel på hur PI kommer in kommenteringen. Misstron mot ensamkommande flyktingbarn är en internetklassiker vid det här laget. Gud nåde den som vågar påstå att det kommer hit barn... som är barn... och i stort behov av hjälp. Man brukar få ett svar som ser ut ungefär som ovanstående.

Vill ni veta mer?

PI:s moderator har inget emot tortyr för att få fram snabba resultat. Okej. Jag tycker faktiskt att man får säga i princip vad som helst. Det betyder att även jag får säga när jag tycker att något är helt genomvidrigt. Och att jag hyser exakt noll procent förtroende för alla politiker som länkar till eller på andra sätt bidrar till den här sjuka sidan. Vad är det för människor som går runt i maktens korridorer nu egentligen?

Läs mera:

Sam
Bananen
Torbjörn
Camilla
Louise
Hela Sverige tar debatten
Beelzebjörnen
Liberaldemokraterna

Skitsnackaren

2011-09-25T21:32:00.000+02:00

Skitsnackaren är.......JAG!! "Bokpaketet kan ni ta hem från första september" skrev jag förut. Hela mitt projekt med boklådan har blivit försenat. Jag ber så mycket om ursäkt men jag har fastnat i allt möjligt annat. Hösten är nu ett faktum och det börjar bli dags att kicka igång bloggen på allvar igen, eller lägga in en ny växel till och med? Start imorgon. Stay tuned....

Hinner det blir vinter innan jag infriar mina löften om bokpaketet??

Trots er

2011-09-19T17:32:00.000+02:00

Jimmie Åkesson shalalalala. Det var ett år sen nu. Valet 2010. En vattendelare i mitt liv. Och visst var jag beredd. För jag kan formulera mig hyfsat bra skriftligt, och jag vet om det. Jag är inte världbäst, men det finns väldigt många som överhuvudtaget inte kan. Det kanske är just detta jag kan bidra med. Någon annan är bra på något annat och kan bidra med det. Ungefär så lyder mitt resonemang med mig själv, och så har det låtit från början. Så veckan innan valet snurrade tankarna kring hur den här bloggen skulle se ut och hur den skulle vara. Ambitionerna var höga, jag ville fylla ett hål. Hellre än att vara bottenlöst besviken på bevakningen av SD, integrationsfrågor och dylikt så ville jag se om jag själv i så fall var en bättre kålsupare. Jag har lärt mig precis vilken sorts kålsupare jag är på vägen, och även lärt mig förstå bättre varför en del bevakning är som den är. Jag försöker ha kvalitetskrav, men ibland säger jag till mig själv ”det är en BLOGG, du är inte journalist, du är bara en vanlig svennebanan, och det är bara det som gör det här intressant”.

Det enda jag ångrar är att jag inte odlat ett politiskt engagemang tidigare i mitt liv. Det var synd att det skulle krävas två tumörer, en metastas, och ett främlingsfientligt partis intåg i riksdagen för att jag skulle fatta hur viktiga vissa frågor verkligen är för mig.

Jag får nästan enbart positiva reaktioner från min närmiljö. Men intresset är på det stora hela ganska svalt. Min fru tröstar mig ibland ”folk bryr sig inte om sådant här, vi lever inte i en sån tid”. Jag är kanske som något nättroll föreslog i veckan något naiv. Kanske trodde jag att folk skulle gå man ur huse på ett annat sätt när det här väl hände. Och jag antar att de som engagerat sig i hela sina liv helt enkelt torrt kan konstatera ”god morgon killen, det är så kaffet luktar här” åt det påståendet. Ibland chockas jag av hur mycket engagemang som koncentreras runt bara vissa personer. Och då menar jag verkligen inte mig själv. Men vi som inte lever hela våra liv för att påverka kanske kunde kliva in med i alla fall lillfingernageln ibland. Det är allt jag säger.

Låt mig avsluta med en sommarkväll, närmare bestämt i början av Juni eller slutet av maj. J och T hade sprungit ett maratonlopp. Nu satt de på en uteservering och drack asiatisk öl som var ”fucking close to water” som Monty Python säger.

J: ”Du kanske skulle forska på heltid då? Det skulle passa dig”

T: (mummlar) hmmmmm ja vet int

J: Jag tror du skulle klara en halvmara på under två timmar

T: (skruvar på sig men är tyst)

T: När alla andra partier går mot mitten så smular dom av sig liksom

J: Det kanske är oundvikligt? Det kanske alltid kommer vara så.

T: (skruvar på sig väldigt mycket)....Njaaaa. Jag vet inte.

Jag tror. Jag tror inte man måste ha Sverigedemokrater. Det här kan mycket väl bara vara en backlash eller en genomgångsperiod. Och hela skiten är ändå i händerna på en mycket större elefant. USA's period som ekonomisk stormakt som enligt vissa går mot sitt slut till förmån för Asien och allt det där. Om läget blir skarpare, om tiderna blir svårare. Då måste vi klamra oss vid vår förmåga att vara goda medmänniskor. Inte gå på ryggmärgsreaktioner som förvandlar oss till hungriga bestar. Vilket blomsterspråk. Som politisk analys helt värdelös och oprecist. ”Du har hjärta för frågan” sa en vän till mig ”det räcker”. Kanske är det bara det jag har att bidra med. Vad kan det vara värt? Kanske mer än en lillfingernagel?

Grattis trots er bloggen. Jag tycker det är djävligt synd att jag tycker att jag måste skriva på dig. Men jag kan och jag ska. Och jag ska fortsätta försöka tro att det kan bli bra.

Shalalalala

Ko över Sarek

2011-09-17T21:03:00.000+02:00

Har ni roligt eller? Jag sänder här mina tankar till alla små nättroll där ute som håller på med trix och fix och hat. Fan. Sätt dig och fånga en enda minut, tänk efter: det är faktiskt livet som räknas. Har ni verkligen inget bättre för er?

Annekteringen av språket

2011-09-12T22:17:00.001+02:00

Hej alla! Trots er-bloggen fyller snart ett år. Från början var tanken att jag skulle skriva den tillsammans med alla andra som ville. Men det är lite problem att hitta folk som vill sådant här. Men nu! Jag har till sist fått tag på en gästbloggare. Om du skulle känna för att skriva på trots er-bloggen du med så maila mig: jagfornekarer@hotmail.se Nu överlåter jag ordet till Barbro Sörman. Av mig även kallad "lastword"Sörman.

I dagens Sverige kan man inte längre vara säker på vad ett ord eller begrepp står för. För 20 år sedan kunde man vara säker på vad t.ex. ordet ”apartheid” innebar. Det var ett system som tillämpades i Sydafrika för att göra åtskillnad mellan svarta och vita. I dag kan ordet ha lite varierande betydelser. Det kan t.ex tillämpas i sammanhanget ”könsapartheid”, tydligen något som muslimer ägnar sig åt, helt hämningslöst, i syfte att förtrycka kvinnor. Det senaste exemplet är Alexandra Brunell, Jimmie Åkessons sekreterare, som jämför skilda grillar för fläsk och nötkött på en grillplats i Fittja med 50-talets Sydafrika. Det är alltså på den nivån hotet från muslimerna ligger.

Sverigedemokraterna säger sig vara ett ”sverigevänligt” parti. Vad Sverige själv tycker visade sig ju i valet, då 95% av de röstberättigade inte ansåg dem som det mest ”sverigevänliga” partiet. I och med att de anser sig vara ”sverigevänliga” är alla som inte tycker som de ”svenskfientliga”. ”Svenskfientlig” är man t.ex om man inte tycker att islam är det största hotet mot den västerländska civilisationen.

Landsförrädare kan man tycka är ett tydligt begrepp. Enligt svensk lag kan man endast göra sig skyldig till detta brott när landet befinner sig i krig. Så icke i sverigedemokraternas Sverige. Här kan man bli kallad landsförrädare om man som restaurangägare nekar Erik Almqvist (riksdagsledamot SD) ett bord.

Islamifiering är ett relativt nytt ord i den svenska vokabulären. Om jag förstått det rätt innebär detta begrepp en, från muslimskt håll, stegvis erövring av Sverige. Detta tar sig uttryck i skilda badtider för män och kvinnor på offentliga badinrättningar, moskébyggen (att Sverige har en grundlagsskyddad religionsfrihet tas helt bekvämt ingen notis om), att halalkött säljs i svenska livsmedelsbutiker och nu senast; det upprörande faktum att man, i ett område där många muslimer bor, väljer att ha skilda grillar för fläsk- och nötkött. Allt detta ser sverigedemokraterna som ett tecken på att sharialagar kommer att införas i Sverige inom en snar framtid.

Att välja sina ord är en medveten handling. Det är ingen slump att ord och begrepp helt plötsligt skiftar innebörd. Det är ingen slump att ord som ”massinvandring” och ”islamifiering” börjar dyka upp i det svenska språket. Det är en medveten strategi för att förändra vårt tänkande. Våra tankar styrs av orden. Om rasisterna tillåts diktera vad orden och begreppen står för styr de till sist våra tankar.

Låt dem inte göra det. Ifrågasätt ordvalen och syftena bakom.

Barbro Sörman

Själ och hjärta

2011-09-10T01:44:00.002+02:00

Läste idag på sajten riksdag och departement hur snacket går inom SD gällande ett nytt principprogram som eventuellt väntas tas under partiets landsdagar i november. Mycket pekar väll på att det kontroversiella avsnitt som jag själv i tid och otid upplyst min tillvaro om som varande centralt i partiets idévärld nu eventuellt får stryka på foten. Nämligen detta:

Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen

Kanske har man till sist insett det gamelrasistiska för att inte säga rasbiologiska, med detta snack. Eller också har det helt enkelt blivit för pinsamt för partiet att de här tankarna står nedskrivna till offentlig beskådan. Linus Bylund som är pressekreterare för Jimmie Åkesson säger att vissa delar av programet "övertolkats" av partiets meningsmotståndare. Hur man nu kan övertolka något som är så pass tydligt."Svensk är man i själ och hjärta" säger han vidare.

Jag säger nej. "Man" är inte svensk i själ och hjärta. "Man" bör inte behöva bevisa sin svenskhet på något annat sätt än att existera inom landets gränser som medborgare. Linus Bylund och jag delar knappast idevärld, värderingar, eller samhällsanalys. Varför skulle just partiet SDs föreställningar om vad som bör finnas i "själ och hjärta" definiera mig eller andra som svenskar eller inte? Jag är ingen superspeciell typ. Men jag måste ändå erkänna att jag under mitt liv betett mig lite motvalls. Mycket av det som jag uppfattat som svenskt har jag velat kasta av mig, utmana, diskutera, för att inte säga undvika. Jag väljer ändå att definiera mig själv som svensk- det är ju det medborgarskap jag råkade födas till. Det är helt OK för mig om någon annan med samma medborgarskap vill definiera sig själv som turk, arab, pers, thailändare, norrman, islänning, marsian, världsmedborgare, tokstolle eller nallebjörn. Vad är poängen med att alla ska känna sig "svenska" enligt olika definitionsförsök som alltid kommer vara för snäva? Svenska kan vi vara på pappret, räcker inte det? Politiker bör enligt mig söka förverkliga en demokrati som är så behaglig som möjligt för så många som möjligt. Ett Utopia där vi kan mötas som jämlikar. I ekonomiskt smällfeta Sverige finns mycket goda förutsättningar för detta. Politiker kan aldrig och ska aldrig pyssla med vad som finns i själ och hjärta.

Svennebanan. Lätt släng av hybris- inte helt rationell. Osvenska själsliga tendenser. PK

Svampsäsongen är här

2011-09-05T16:28:00.001+02:00

Exakt vad som utspelat sig mellan Erik Almqvist och några krogvakter kan väll ingen människa som inte bevittnade det hela nu veta. Frågan är om någon klarhet någonsin kommer ges. Det är klart att det blir problem när en person som är både välbetald, betydelsefull och välklädd nekas inträde till en V.I.P avdelning på en Stureplansklubb. Erik Almqvist är kändis för en del och för i alla fall 2,9% (eller hur var det nu!?) av väljarna är han även cred. Han har förtjänat sin plats på Cocainkalaset. Jag tror ärligt att vi alla kommer gynnas av ett mer dekadent SD. Tryck i killarna några mäklarbrickor toppat med en blandad flora fultjack. Stäng in dem i ett mörkt rum tillsammans med lite av Stockholms artistklaner. Snart kommer det strömma gubbrockplattor och kvasiintellektuella generationsromaner i en sådan hård ström från det där hållet att ingen har tid med vare sig Islamofobi eller "invandringskritik" längre. Jag är inte nöjd innan jag får se Erik Almqvist beträda röda mattan iförd helskägg svarta solglasögon och tre dagars bakfylla. Jag är inte nöjd förren Paggan liknar en okysst rödrosig liten skolgosse i jämförelse.

Det är verkligen inte läge för "dagens garv" när någon (vem?) har blivit slagen. Men som före detta Stockholmare måste jag ändå konstatera att mina ögonbryn knappast höjs när jag hör att det varit slagsmål nere runt svampen. Det blir så mycket heta känslor åt alla håll och kanter när folk söker efter cred, knull, love och kick. Erik går nog samma öde till mötes som jag själv. En stelbent gubbighetsattityd dominerar "utgåendet" nu för tiden. Jag vill helst vara i en grupp av två möjligen tre på en engelsk pub. Gärna en vardag så man hör vad fan folk säger. Visst är det kul att dansa, men det blir kanske högst en gång om året numera. Välkommen in i vuxentråkligan Erik. Men jag kommer alltid vänta på din sex-drugs and rock 'n roll-roman. Du kan kalla den för "blåsippans väg runt svampen".

Är det här bara början? Kommer vi få se mer bohemerier?

Boktipset 4

2011-08-28T19:56:00.001+02:00

"Ut ur skuggan" borde vara obligatorisk läsning för alla personer som är medlemmar i politiska partier som har sagt att de ”aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna”. Här redogörs utförligt för varför det är en bra ide att undvika detta. Här tycker jag också att Expo kommer till sin fulla rätt som det de i mina ögon är mer än någonting annat, nämligen en kunskapsbas. Det finns knappast någon organisation som har en så gedigen koll på allt ”när, var, hur, vem och varför” när det gäller SD och andra högerextrema rörelser som existerar i landet. Jag tycker att det här även är en utmärkt bok att läsa även för alla som påstår att Expo ägnar sig åt ”smutskastningskampanjer”. De omdömmen av mer målande karaktär som fälls i boken kommer mest från personer som själva är eller har varit aktiva Sverigedemokrater eller sympatisörer. I övrigt är det mest fakta som gäller. Själv har jag aldrig tvivlat på SD:s kopplingar till vit makt miljön eller hur de från början växte fram ur bland annat BSS. Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur det lät från början. Men det är ju jag. Partiet har såklart en större chans att blanda bort korten med en yngre person. Därför är det förträffligt att den här boken finns för de som aktivt söker information för att bilda sig en uppfattning. Den här gången väljer jag ett kort citat av Kent Ekeroth hämtat från en presskonferens 2008.

”alla kulturer är inte lika mycket värda”

Det här tycker jag representerar på ett tydligt och kortfattat sätt vad den ”uppstyrning” partiet genomgått egentligen är. Jag menar, så fruktansvärt raffinerat är inte det hela. Det är liksom inte någon jätteförändring att säga ”alla kulturer är inte lika mycket värda” istället för att säga ”alla människor är inte lika mycket värda”.

Jag har bara en bok kvar att lägga till i boklådan, och sen är det dags för er läsare att kamma hem den. Detaljer sen!

Kan de som tycker att alla inte får vara med göra anspråk på att alltid få vara med?

Boktipset 3

2011-08-18T20:22:00.000+02:00

Varje bok som nu befinner sig i den ultrakomersiella trots er bloggens boklåda har jag tänkt en och samma sak om när jag börjat skriva om dem här. Nämligen detta: "om man bara ska läsa en bok på det här ämnet så är det den här". När det gäller "Europas Skam" av Lisa Bjurwald går jag all in. Här kommer det:

"Om ni bara ska läsa en bok på det här ämnet så är det den här".

Utgiven i år, så mycket färskare än det här kommer de inte. Vad handlar det om? Vad tror du? Det handlar om högerextrema Europa. En alarmerande situation att ta på högsta allvar. Boken skildrar hur situationen nu ser ut i Ungern, Italien, Storbritannien, Tyskland, och Skandinavien. Här kommer ett citat från boken som jag funderar rätt mycket över:

"Majtempraturen har stigit till onaturliga 28 plusgrader när jag reser mot Wien. Anteckningsblocket dryper av smält bläck. Sidorna är fulltecknade med citat från förintelseöverlevare som åter fruktar för sin säkerhet. Från akademiker som inte längre vågar uttala sig under sitt riktiga namn. Från minoritetsaktivister som beskriver sin situation som "under Weimarrepubliken". Allt för att ruska liv i omvärlden. Men så länge jag inte kan vittna om rykande skorstenar och tåg utan återvändo, känns oddsen dåliga för att mina rapporter ska påverka andra än det antirasistiska Sveriges redan frälsta. Ändå kan jag inte släppa hoppet om att fler ska vakna."

När augusti är över är sommaren slut. Jag hoppas in i det längsta på att att mitt lilla läsa-på-projekt ska äga rum på en handduk i solen. Från 1:a september har ni chansen att ta hem boklådan. Den kan bli din! Detaljer senare.

De goda människornas tystnad part II ?

Språkvårdarna

2011-08-06T01:15:00.000+02:00

En liten snutt kommer här till alla som undrar över R-ordet. Själv tycker jag det är otroligt märkligt att frågan om huruvida SD är rasister eller inte ens är uppe på bordet för diskussion. Men ok- jag är så in i helvete gammal att jag rörde mig ute på stan under nittiotalet. När man tillbringar sin ungdom med att springa undan för skinnskallar på stan är det klart att man får panik när partiet de älskade bänkar sig i riksdagen några år senare. Och for the record - nej, jag var inte med i AFA då heller. Möjligen var jag en tidig variant ev EMO?! Hursomhelst, snacket nu för tiden brukar gå typ "hur kan man vara rasist bara för att man kritiserar en religion". Och där kan man ju hålla på och pilla och diskutera och förvilla bäst man vill. Så här kan det se ut på forumet "Sverigedemokraterna i riksdagen Ja tack":

offentligt forum, men jag blurrade namn+bild

Nu kan någon berätta för mig vad det är för skillnad på att göra grova hatiska generaliseringar om människor utifrån deras religion i stället för deras hudfärg. Rasister eller inte? Egentligen tycker jag inte det spelar så stor roll. Vad sägs om skitstövlar? Och visst, den här bilden är inte ett officiellt statement från partiet. Det rör sig om en ensam sympatisör. Men grejen är att jag skulle kunna ta hundratals, om inte tusentals, bilder av det här slaget. Så här låter uppenbarligen snacket bland väljarna. Har verkligen partiet i sig inget ansvar för det? För övrigt är jag urless på pratet om "tjejer" och Islam. Om man verkligen vill värna muslimska kvinnors rättigheter i de länder där de saknar dem, då tycker jag att man ska stötta och nätverka med feministiska rörelser i dessa länder. Inte jobba för ett inskränkande av rättigheter även här.

Hatet

2011-08-04T03:20:00.001+02:00

Det är islams fel att Anders sköt ihjäl alla dessa människor. Hade inte Europa hållit på bli muslimskt hade han förmodligen inte varit så arg på just det heller.

Den där kommentaren skrevs för 8 timmar sedan på ett facebookforum som heter ”Sverigedemokraterna har fel”. Hatet har inte tagit en time out. Det är inte så att islamofobin har satt sig på bänken för lite självransakan nu. Min egen ryggmärgsreaktion var en längtan efter att precis alla skulle hålla käften. Men det hände såklart inte. Om någon annhörig eller annan personligen drabbad tittade in på Aftonbladets hemsida så möttes man under någon veckas tid av mördarens hånleende från förstasidan. Man fick se den fega och rädda mannen posera med sitt gevär. I det här avseendet kan jag känna mig oändligt trött på kvällstidningarnas försäljningsgrepp. Jag höll i alla fall käften själv (tills nu) och överlät det hela till proffsen. Det blir så äckligt att vara ett litet tyckäckel med en blogg ibland. Eller låt mig säga såhär: jag är förälder, och jag försöker föreställa mig hur det vore att vara förälder till någon som befann sig på ön. Men jag vågar knappt snudda vid skräcken.

Det är klart att snacket måste fortsätta. För som sagt, hatet har inte gått och lagt sig. Och jag kommer såklart fortsätta min svada också, det är liksom oundvikligt. Jag vaknar varje morgon och tänker ”2014”. Blir det året jag kan känna mig lite fånigt stolt och fundera över om bloggdjäveln kanske hade någon slags effekt trots allt? Eller blir det året när jag på allvar borde fundera på att lämna landet?

Ja just det. För jag bär också omkring på en inte helt rationell paranoia. Och jag vet inte var gränsen går. Jag vet inte när jag börjar lyssna till den där rädda rösten fullt ut. Den där rösten som säger att jag borde packa in familjen i våran döende fiat och lämna landet. Jag håller den i schack ganska bra tycker jag. Men den är lite starkare efter det som hände i Norge. Jag menar inte att bli patetisk: jag har det bra och är en rätt obekymrad typ. Och rädslan är kanske bara en kvävd viskning. Men den finns där. Och jag finns här.

Kulturmarxisten (jag vet fan inte vad det betyder ens), vänsterflummaren, och ja: jag är djävligt PK.

Jag är så djävla vänsterflummig och marxistisk och PK att jag inte tycker att man ska göra inskränkningar i religionsfriheten. Jag tycker att det är obegripligt hur man kan påstå att det skulle vara ett uttryck för yttrandefrihetens stora kvalitet. Man kan inte tvinga folk till sekularisering, lika lite som man kan tvinga dem att tro. Alla former av tvång och våld leder bara till en enda sak. Att våra rädslor får starkare röster. När folk blir rädda blir de dåliga demokrater brukar det heta. Och vi behöver varenda god demokrat som det är möjligt att skramla ihop nu. Snart är 2014 här.

Boktipset 2

2011-07-16T18:11:00.001+02:00

Jag har googlat som en galning. Men jag hittar den inte. Lena Sundström skrev för några år sen (det kan ha varit 10-12 år sen), en av mina favoritkrönikor. Den gick kanske ut på att höjden av självinsikt nödvändigtvis inte är att ge efter för sina mest egoistiska sidor, att poängen med självinsikt snarare kanske är att kunna balansera egot på ett bra sätt. I klimatet som då rådde tyckte jag den där texten stack ut, och sen dess har jag haft en softspot för skribenten i fråga. Så den här boken har stått på läslistan länge och nu fick jag till sist tummen ur. I "världens lyckligaste folk", drar Lena Sundström till landet hon älskat sen sin barndom för att fördjupa sig i det märkliga tillstånd det nu befinner sig i. I Danmark har många av de saker som Sverigedemokraterna jobbar för allt mer kommit att bli verklighet. Särskilt minnesvärt ur boken är skildringen av det test "Dansk 3" som alla som vill få Danskt medborgarskap måste klara av (en av frågorna på provet gäller vilket år som Danmarks damlandslag i handboll tog VM guld). En annan sak som jag fastnade för är en intervju med en av de danskar som inte ställer sig bakom den här politiken:

"För tjugo år sedan, när man reste runt, då trodde många människor att vi var tyskar. Jag minns en gång när vi var på Hawaii. Det var en kanadensisk familj, och pappan hade slagits under andra världskriget. Han trodde att vi var tyskar, och när vi förklarade att vi var danskar sken han upp och sa: Åh, Danmark! Tyskar gillade han inte"

"hur är det att säga att man är från Danmark idag?"

"Nämen, idag säger jag att jag är tysk."

Två snabba minnesbilder där. Men boken är ganska omfattande: chefredaktörer, politiker, språklärare och väljare i allmänhet är några av de som intervjuas. Det refereras från alla tänkbara håll. Alltsammans skrivet på ett personligt och levande sätt.

Nu vill jag att det kommer mera. Den här boken är ju skriven innan valet 2010 när folk fortfarande körde med "Sverigedemokraterna skulle kunna komma in i riksdagen". Vårat egna galenpanneparti har en annan historia men har de senaste åren helt klart hämtat sin inspiration från Danmark. LS har stora insikter i fenomenet och jag hoppas på hennes penna även i fortsättningen. Köp och läs! Eller håll span efter den bokpaketsauktion jag kommer hålla i slutet av sommaren.

Läs om vart vi är på väg

Nu fattar jag!

2011-07-11T12:09:00.003+02:00

Det här med SD:s vilja att profilera sig med kriminalpolitik! Vi som inte håller med SD ska såklart dömas för landsföräderi! Nu gäller det bara att samla in alla med namn och bild medan man jobbar på att få till ett mer rejält maktövertagande. Det värsta är att vi finns överallt, vi är typ som gräshoppor. Men visst är vi snygga? Ja ja.

Kuken på flaggan så länge då...

Vill du vara med i åsiktspolisens fotosamling?

Kändisen

2011-07-10T23:29:00.005+02:00

Så var partyt på Gotland förbi. I dag drar även blåsippenissarna hem från Sveriges eget lilla mini-Gran Canaria. Själv har jag inte varit där på 11 år. Då satt jag och spelade fuskjazz på någon restaurang, pröjset var halvdant, vädret var dåligt, folkabussen hade slut på soppa. Men jag gnäller inte, livet tågade på i bästa sommaranda både då och nu, även för oss som inte besöker politikernas firmafest och: jag jobbar inte just nu. Det gör däremot Jimmie Åkesson, mitt i sommarvärmen får han ligga i så att svetten lackar. Men å andra sidan tjänar väl Jimmie cirka tre gånger så mycket som mig ("60.000 kronor i månaden och fri lägenhet i Stockholm" som William Petzäll sa), så det kanske inte är mer än rätt? Hur som helst, bland de många arbetsuppgifter den svettige (jag gissar, men jag var i alla fall svettig i dag) mr JÅ hade att sköta så erbjöd han även den lilla människan att få ställa sina frågor. I vanlig ordning verkade det mest hänga SD-fans på kvällstidningswebben, och det blev som någon slags idolintervju. Jag försökte i alla fall dra mitt strå till stacken för att få fram det som de flesta av oss förknippar med partiet. Det här med att profilera sig inom brott och straff som det snackats om tycker jag känns sådär. Den grejen skulle funka mycket bättre under medeltidsveckan, öga för öga liksom. Det alltmer politiskt korrekta partiet SD verkar inte vilja snacka invandring eller svenskhetsdefinitioner offentligt längre. "Jag spelar vanlig, men hur är det nu som människor gör" som Olle Ljungström sjunger. Kanske de borde ta och släppa sin viktigaste fråga helt för att verkligen röstmaximera? Vad blir det kvar då?

Hur som helst, såhär löd vårt lilla digitala meningsutbyte:

SDuturriksdagen2014:
I SD:s principprogram står det "Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen". Jimmie Åkesson, hur otrygg på en skala från 1-10 känner du dig när du träffar en person som enligt dig inte är "etnisk svensk"?

Jimmie Åkesson:

Jag ser det inte så. om jag känner mig otrygg beror mer på vilket sammanhang jag befinner mig i.

Nu undrar jag bara i vilket icke homogent etniskt/kulturellt sammanhang du inte känner dig trygg, Jimmie? Tänk om du kunde säga adjö till den här rädslan du bär på.

I boken "Världens lyckligaste folk" undersöker Lena Sundström om terapeuter är villiga att ta emot personer som lider av islamofobi. På samma sätt som man kan söka hjälp för vilken fobi som helst. Det kanske vore något. Vad vet jag?

Ursäkta min lite svamliga ton. Min fråga kom också till som hastigast, jag är lite missnöjd med att jag la in den där ironiska "på en skala från 1-10". Det motiverade kanske ett enligt mig rätt oengagerat svar, och han kan det där med att vara hal.

Där gled du undan på bästa politikersätt, Jimmie! Är det verkligen så en man av folket ska bete sig? Eller är det mer politisk-broiler-stuket?

Hur ser du det då? Eller vill du inte prata om det?

Goda nyheter

2011-07-10T01:15:00.000+02:00

Sånt här skulle jag vilja se mer av i tidningen =)

Avslag på begäran om uppehållstillstånd i svensk politik??

Länken

2011-07-09T01:09:00.006+02:00

En lärare jag har haft spände en gång ögonen i mig och sa "en kedja är bara så stark som sin svagaste länk". Sen dess har jag försökt vara en bättre länk. Jag har länkat och länkat. Här på bloggen till exempel. Här följer en liten "best of" lista på olika sidor jag länkat till så här långt.

Etablerad media

Intervju med muslimer ang Jimmie Åkessons debattartikel. Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5985128.ab

SD ger färre kvinnor i riksdagen. TV 4
http://www.nyheterna.se/1.1827457/2010/09/23/sd_ger_farre_kvinnor_i_riksdagen

Lokal SD politiker vill fortsätta dansa små grodorna. Norrbottens Kuriren
http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5555786

Eva Brunnes predikan. Expressen
http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2162309/las-biskop-eva-brunnes-predikan-ord-for-ord

SD tågar ut ur kyrkan. DN
http://www.dn.se/nyheter/valet-2010/sds-ledamoter-lamnade-storkyrkan

FN kritik av hatbrott i Sverige. SvD
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fn-kritik-av-hatbrott-i-sverige_4680943.svd

Lokal SD kandidat försvarar hatbrott. UNT
http://www.unt.se/uppsala/lokal-sd-kandidat-forsvarar-hatbrott-1035991.aspx

Ian Wachtmeister coachar SD. Expressen
http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2145452/jimmie-akesson-far-rad-av-ian-wachtmeister

Invandrare har ”aggresiv gen” enligt SD politiker. DN
http://www.dn.se/nyheter/valet-2010/uttalande-av-toppman-inom-sd-rasistiskt

Ekeroth dunkar ut sin islamofobi i media. SvD
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverigedemokrat-till-hart-angrepp-mot-muslimer-kent-ekeroths-tal_3674029.svd#after-ad

Akademiskt och långt om Jimmie Åkessons Blekingedräkt. Newsmill
http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/07/den-historiska-bakgrunden-till-jimmie-kessons-folkdr-kt

SD kulturpolitik. DN
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/sd-vill-ha-mer-styrd-kulturpolitik

SD festar loss med allsång. DN
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sd-ledare-sjong-vit-makt-texter

och snackar om barbarer......DN
http://www.dn.se/nyheter/sverige/rasism-hos-sverigedemokraterna

SD blir sponsrade av tokrasist. Expressen
http://www.expressen.se/nyheter/1.97171/sverigedemokraterna-far-miljoner-av-rik-rasist

Lokal SD politiker giggar ner sig i geggan....Värmlands Folkblad
http://www.vf.se/nyheter/forshaga/sd-politiker-hoppar-av

SD politker langar sprit?! GP
http://www.gp.se/nyheter/halland/1.448821-sd-politiker-nekar-men-hoppar-av

SD politiker avgår efter rasistiska trakasserier. Nyheter 24
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/313394-sd-politiker-avgar-efter-rasistiska-kommentarer-om-hans-hust

Daniel Poohl+ Mikael Ekman kör en kortversion av ”ut ur skuggan”. Expressen
http://www.expressen.se/debatt/1.2009115/mikael-ekman-och-daniel-poohl-sverigedemokraterna-ljuger-om-sin-historia

”Rada upp dom och skjut ner dom” Expressen
http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2145856/sd-kvinna-stall-upp-invandrarna-har-pa-filmen-o-satt-en-kula-mitt-mellan-ogonen

Björn Söder om skotten i Malmö. Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7999379.ab

Vitmakt kopplingar. Expressen
http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2130702/har-ar-sd-kandidaterna-med-vitmakt-kopplingar

Migrationsinfo

Om främlingsfientliga partier i Europa
http://www.migrationsinfo.se/framlingsfientlighet/framlingsfientliga-partier/

Födelseland
http://www.migrationsinfo.se/demografi/fodelseland/

Vad kostar ”invandrare”
http://www.migrationsinfo.se/ekonomi/offentliga-finanser/

BRÅ

Hatbrott 2010
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=32&module_instance=2

EXPO

Björn Söder hatar bögar
http://expo.se/2007/sds-partisekretare-till-attack-mot-homosexualitet_2020.html

Youtube

Den märklige mannen från Filipsstad
http://www.youtube.com/watch?v=vwgR792Jkx4

Efter all den här läsningen deppar man ihop. Aretha Franklin ordnar humöret igen:

Skamsommar

2011-06-27T15:47:00.004+02:00

Jaha. Hoppas ni som firar midsommar hade en skön midsommarhelg, och ni som inte firar, hoppas ni hade en skön helg. Själv befann jag mig vid en röd stuga med vita knutar. Jag svarade på en tipsrunda som mest handlade om höns (att hålla sig med höns som äggproducenter är ett bruk som från början kommer från Indien fick jag lära mig), grillade och umgicks med släkten. Jag kan rapportera att jag inte heller i år upplevde något större hot än myggor. Den konspirationsteori som vissa hänger sig åt och som brukar gå under namnet "islamiseringen" lyste helt med sin frånvaro. Däremot bubblade det rasistiska hotet utanför stugknuten. Exempelvis i form av den text som SvD Opinion publicerade. Idén som fördes fram om att andra partier borde kopiera SD:s tänk för att undvika "skada", finner jag oerhört märklig. Var det inte det som hände i Danmark, till ingen annans förtjänst än Danske folkepartis? I krönikans inledning konstateras att (enligt undersökningen) 90 procent av brotten begås av "infödda norrmän", borde inte dessa utgöra huvudproblemet? Eller varför inte 100 procent = alltså samtliga som sitter i fängelse? Men just det. Då blir det ju en generell fråga om brottslighet istället för om invandringspolitik. Och där verkar ingen av de som för fram de här idéerna någonsin vilja hamna. Brott är tydligen bara intressant som ett slagträ i debatten där vissa vill hävda att det finns särskilt kriminella kulturer. Som om det skulle vara så stor skillnad på att hävda det istället för "kriminella gener".

I övrigt fortsätter jag min lilla bildningssommar, och vill tipsa alla om två utmärkta radiodokumentärer.

Här kan ni lyssna på historien om folkomröstningen i Sjöbo. Intressant att höra hur mycket Centerpartiet ändå tolererade från Sjöbomannen innan han till sist blev utesluten. Jag är ingen proffstyckare men tror att det här nog berodde mer på en allmän inställning än på Centerpartiet. Läs mitt tidigare inlägg i ämnet.

Här kan ni återigen låta er påminnas om Sveriges så kallade "neutralitetspolitik" under andra världskriget.

Sverige som nation bär sannerligen på en hel del outredda synder. Till alla er som så gärna vill vara "stolta svenskar" där ute: är det inte dags att ni kommer på några bättre skäl för er stolthet än midsommarstänger och nubbar? Vår nutidshistoria, från 2:a världskrigets fjäskande för nazisterna till Sven-Olles breda stöd för sin ofriserade rasism till dagens Sverige där Sverigedemokraterna släppts in i politikens finrum, finner jag mest vara en källa till bottenlös skam.

Röd stuga, vita knutar, bottenlöst mörker

Rätt plats

2011-06-21T01:25:00.002+02:00

De skulle skjuta in en spruta laddad med cancerkurerande mirakeldroger i min ryggrad. Jag var naturligtvis bedövad och jag krävde alltid extra stora doser av ”the good stuff” som jag fick i min centrala venkateter. Jag var med andra ord ganska stenad. Vid just det här tillfället gick det inte så värst bra. Fråga inte mig vad som hände där bakom min rygg men jag antar att det är svårt att träffa rätt i ryggmärgen ibland. De stack och stack och det hela gjorde trots droger och bedövning ganska ont ibland. Jag fick ett sugrör i munnen, jag sög och det kom vatten. Någon med stand up-ambitioner sa typ ”en iskall gin och tonic till herrn” och jag behövde verkligen den där jargongen då. Men det gick inte bra. Till sist sa killen med sprutan ”vi får nog avbryta det här nu”. Det lät inte frestande, jag sa något i stil med ”nej, kom igen, nu gör vi det här” (är det såna modigheter folk menar när de säger att man har ”varit duktig” om man varit svårt sjuk?). Vi gjorde det igen och igen tills det faktiskt funkade och sen fick Totte sova en kemisk drömsömn i någon timme eller två.

Thats right. Jag har sett skiten. Och jag råkar vara en av dem som har den osedvanliga turen att av samhället ges möjlighet att leva livet som en v 2.0 av mig själv. Cellgiftsbehandlingar är inte gratis. Men i Sverige är det skitsamma, du får den även om du inte kan tjäna ihop till den. Fråga runt lite hos era polare från andra länder och ni ska se att på vissa håll är man glad om man ens har råd med smärtlindring när kräftan slår till. Det här är mirakelgrejer. Det här är mirakellandet.

Jag var helt körd i botten. Men några månader senare stod jag på Stockholm stadion med mina syskon och min pappa när Bruce Springsteen ropade ”is there anybody alive out there”, och svaret var tamejfan ja.

Ytterligare ett år senare var jag där igen och sprang i mål efter mitt andra Stockholm marathon. Min fru kom i mål tio minuter efter mig - vi grät och kysstes som galningar nere på Östermalms IP. Vi kunde visst klara vad som helst ihop.

Vi går omkring mitt ibland er. Vi som har fått förmånen att leva lite längre än vad det egentligen var meningen att vi skulle göra. Hur länge? Det vet ingen. Jag kommer aldrig räkna med att överleva livet igen. Det har blivit svårare och enklare. Det har blivit tusen gånger värre och tusen gånger mer fantastiskt. Och det krävdes en del jobb att få liv i vraket som kom ut på andra sidan, att känna igen sig själv igen, och att samtidigt bli någon annan. Allt är bråttom nu för tiden, tålamodet är inte lika stort. Jag vill att saker ska fixa sig direkt, för hur många år har jag? Ett år till? Två? Jag vet inte. Precis som du inte vet det om dig själv heller.

I övrigt är det som med alla upplevelser: de skapar inkludering och exkludering. Jag har vissa saker gemensamt med dem som bär en liknande erfarenhet, jag kan aldrig ha det gemensamt med någon annan. Inte ens med hon som gick igenom hela djävla marathonloppet tillsammans med mig. För man kan kanske förstå, men det är väldigt svårt att känna det någon annan har känt i en väldigt specifik situation.

Vad har det här med min lilla bloggmission att göra kanske ni undrar? Men då säger jag: det här har med allt att göra. Vi är människor, vi är alla dömda till döden, och om man har någon slags empati i kroppen så är man egentligen inte beredd att låta en enda människa stryka med i onödan. Det är bara väldigt lätt att generalisera kring folk man inte känner, ser, hör eller möter blicken hos på ett ömsesidigt vis.

Vi bor här i en högteknologisk borg fylld med guld. Ska vi sitta och trycka här, räkna pengarna och hitta på låtsasstatistik som sägs bevisa att vi kunde få tillbaka några ören till på skatten om vi bara slutade släppa in folk i fortet? Men vad ska ni göra med stålarna? Tjacka en bil till? Ta två veckor i Thailand istället för en? Eller ska de gå till vård, skola och omsorg? Till bara precis just de människor som ni tycker förtjänar att bilda sig, bli omskötta och kanske överleva? Is there anybody alive out there? Svaret är tamejfan nej. Inte så länge man tror att vissa förtjänar det där förlängda livet mer än andra. Det enda jag själv gjort för att förtjäna det var att födas på rätt plats.

Se gärna filmen 127 hours, jag kände igen allt, konstigt nog.
&lt;p&gt;&amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;dlsdöSDLKFö&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;amp;gt;&lt;/p&gt;

Can we all get along?

2011-06-18T23:10:00.000+02:00

Kan man fråga sig. Nu tycker jag ni ska klicka på den här länken och lyssna på en bra radiodokumentär om kravallerna i Los Angeles på 90-talet. Extra läskig är den svenska Hollywoodfrun (nej ingen av de kända), som berättar om hur hon och polarna i Beverly Hills skrattade åt Rodney King när han uttalade den berömda replik som är överskrift till detta inlägg.

Sen tar ni den här som efterrätt, och lyssnar på hur det begav sig med Nelson Mandela och Sydafrika en gång i tiden. Ibland tycker jag det är bra att påminna sig om de mer "klassiska" hjältarna. Sett mot deras berättelser blir det ännu mera komiskt när lite blekfeta snubbar från den svenska myllan tror sig kunna ge sig in i hjältebranschen. Är det verkligen någon som tror att Sverigedemokraterna kommer stå som nationens hjältar när vår historia ska berättas någon gång? Allvarligt talat?

Jag skrattar på mig.

Som en bro över typ mörka vatten......Eh!?

Boktipset

2011-06-17T01:08:00.001+02:00

"ni na na na ni ni nanna nannana na ni na, na na na na ninna nana na na na na na na, na na na na na"

Alla som fattar den referensen är gamla nu!

Hursomhelst, jag är kanske inte den skarpaste kniven i lådan och behöver hjälp av de som är det. En av dessa smarta typer jag omger mig med sa "läs den här, det här är typ standardverket" och viftade med "De Andra: amerikanska kulturkrig och europeisk rasism" av Stefan Jonsson. Exet jag fick tag i är tryckt 1995, den finns nu nyutgiven samlad med två andra essäer och de tre tillsammans kallas för "världen i vitögat". Jag hade inte tänkt mig göra en regelrätt recension här, helst skulle jag vilja citera hela boken för den var klart läsvärd. Låt mig säga såhär: karln är akademiker vilket framgår tydligt, men ibland är det just en riktigt vass akademiker man behöver. Jag har vikt hundöron överallt för det finns hur många bra citat och passager som helst värda att veva några gånger till. Jag ska ge er en pärla som kommer från en essä skriven i 1930 talets Tyskland av en för mig tidigare okänd författare vid namn Robert Musil. Den beskriver det destruktiva, märkliga och rent komiska med nationalism på ett bra sätt:

"Hur kan det komma sig att hantverkare och professorer, ingenjörer och bönder, fabriksarbetare och dramaturger, idealister och smeder plötsligt börjar se sig som VI TYSKAR? Detta är nämligen nonsens! Tyskland är bara en inbillad gemenskap. Sanningen om "oss tyskar" är att vi i själva verket inte angår varandra ett dyft".

Ifall någon där ute missar poängen jag själv ser så är det ju den att helt andra saker gör att vi bildar små allianser med människor än att vi är födda i samma land. Jag kan inte ha en gemensam identitet tillsammans med 8-9 miljoner pers. Möjligen lite påhittat lull lull. Vi är alla olika. Lev med det!

Sommaren är här och jag kommer botanisera vidare i bokfloran. Håll ögonen öppna efter en riktigt sweet deal på ett bokpaket här på bloggen när sommaren är slut!

"Boooooooooijng"

Trots er testar del 2: Exposupporter

2011-06-09T09:36:00.000+02:00

Detta är min andra del i min bloggserie som handlar om hur man kan göra när man vill ”göra något” för att minska rasismens inflytande. Detta mitt evighetsprojekt som jag misstänker aldrig kommer vara slutfört tog sin början i samband med förra årets val. Innan dess hade mitt engagemang för något överhuvudtaget utanför min egen privata sfär i ärlighetens namn begränsat sig till någon automatisk överföring när lönen kom varje månad. Men så kom den här brytpunkten som bestod i att Sverigedemokraterna till sist kom in i riksdagen, där gick min gräns. Jag visste att jag var tvungen att göra något. Kanske skulle det vara meningslöst och utan effekt, kanske skulle folk börja tycka att jag var obekväm och lite tokig. Jag är ingen predikant, och jag kan (fortfarande) störa mig på folk som verkar ha fått något ”stort viktigt problem” på hjärnan och driver den grejen oavbrutet, som för att framstå som mer moraliska än andra, som en markering, ett sätt att känna sig lite finare, lite duktigare. Och så är det ju inte. I långa loppet så skiter vi bort våra liv på ungefär samma meningslösa grejer, de grejer som vi utifrån kynne bestämmer oss för skall vara meningsfulla. När maten står på bordet och räkningarna är betalda så lägger jag förmodligen mer tid på att käka skräpmat och dra dåliga ordvitsar än på att bekämpa rasismen i samhället. Men jag tänkte såhär: jag kan göra något, något litet, något som inte kostar mig särskilt mycket, jag kan i alla fall göra det. Inte för att känna mig bättre, men kanske för att må bättre. Och trots allt: det kan ju vara så, både i mitt fall och i andras att de som känner ett stort engagemang för vissa saker helt enkelt tycker att det är väldigt viktigt och agerar utifrån det. För att man inte känner att man har något val längre, för att gränsen är nådd.

Så när frågan dök upp från Expo att de sökte efter volontärer till en fundraisingsajt som snart skulle sjösättas så tvekade jag inte på avtryckaren utan svarade direkt. Lite förvirrad mailkorrespondens fram och tillbaka och sen var det på spåret. Jag fick min egen lilla supportergrupp som jag prydde med bilden av den post it-lapp någon hade satt på smågodiset dagen före valet. Om min supportergrupp vore en låt och jag var artisten som sjöng den så skulle jag dedikera den till dig som skrev lappen.

Första veckan innan jag hade fått in en enda spänn kändes lite jobbig, jag menar: man sticker ju trots allt ut hakan när man pysslar med sånt här. Varenda högerextrem rörelse i landet håller väl koll på vad Expo dunkar upp på nätet och det är inte som att jag har skyddat boende direkt. Å andra sidan var det kanske en del av grejen för mig, jag går ju till skillnad från andra inte runt med en måltavla i ansiktet. Men som vit medelålders (typ) heterosexuell man har jag kanske ett större ansvar för dem som gör det än någon annan. Och dessutom: så fort någon högerextrem så mycket som nyser så skriver Expo en artikel. Det är ju just det som jag vill betala för. Om vi nu har och kommer fortsätta ha allt från nazister till sverigedemokrater i Sverige, då vill jag ha dem i ett styvt koppel.

Gruppen har gått över förväntan bra och jag har i skrivande stund skramlat ihop 10.850 kronor till Expo. Eller snarare, jag och min närmsta familj, några kompisar, släktingar, kollegor, någon samhällsengagerad student och någon som jag överhuvudtaget inte vet vem det är har tillsammans skramlat ihop dom där pengarna. Vi har även skrivit under tillsammans på den anledning jag angett till varför jag vill stötta Expo:

”Sverigedemokraterna älskar inte Sverige. Sverigedemokraterna har fullständigt missuppfattat alla verkliga skäl till varför Sverige skulle kunna vara ett land värt att älska. Men där tronar dom nu, på toppen av en pyramid som längst ner består av mer ogenerade antidemokratiska yttringar. Det enda motstånd jag själv kan bjuda på är min ovilja att någonsin erkänna dessa damer och herrar som personer som skall utöva makt över oss. I praktiken utgör detta ingen skillnad. Jag är nog inte inräknad i statistiken som en tänkbar väljare ändå. Expo erbjuder en mer kännbar effekt för dessa dunkla intressen. Självklart stöttar jag alltså Expo. Vart går våra gränser för vad vi kan tåla rent politiskt? Min är passerad.”

Jag ger Exposupporter 9 av 10 trots er-poäng. Det blir avdrag för att jag får vara tjatmoster och bror duktig, något som jag inte identifierar mig med i övrigt, men det är ju ändå ett marginellt bekymmer. Jag tycker alla som gillar Expo eller Exposupporter ska starta en egen grupp eller sätta in namn och slant i någon annans grupp, det är helt okej om det ekonomiska bidraget bara blir någon tjuga. Det är bra att det syns att vi är många som stöttar den här verksamheten. Vilka sticker ut hakan på allvar om inte de som jobbar på Expo?

Heja Expo!

Låtsasdagen

2011-06-06T11:58:00.001+02:00

Ska ni bete er norskt idag? Alltså flippa ut i folkdräkt, vifta med flaggan och vara stolta över att ni bor inom ett visst landområde? Under veckan tilldrar sig diverse annan svensk tradition för fullt, känn den fosterländska kärleken svalla i bröstet inför varje apfull student du hittar i rännstenen under veckan. Mys inför det småputtriga gnället om hur djävla dåligt väder det är, när det borde vara sommar nu (vilket det typ aldrig är). Kanske ses vi och jammar på krogklassikern ”bira bira bira, bärs bärs bärs”? Eller blir det bag in a box i skärgården med fridans från en klippa? Ursäkta mitt ironiserande men om något är ”svenskt” så är det väl fokuset på rusdrycker när det kommer till högtidliga sammanhang. Jag säger inte att det är rätt eller fel, bara att det är.

Det som tidigare kallades för svenska flaggans dag var inte någon helgdag förut. Det är inte någon gammal svensk tradition eller så utan klubbades väl igenom ungefär 2005. Den firades tidigare inte i någon större utsträckning. SD har kallat det här för ”deras 1:a maj”. Lite lustigt med tanke på att det här nu också är dagen då Sverige officiellt tar emot och gratulerar nytillkomna medborgare. Jag antar att det kommer gnällas en del över multikulturella inslag på olika platser idag. Alla dessa människor som har fått för sig att man inte får fira på det de anser vara ett svenskt sätt kommer sura ihop inför förekomsten av utomeuropeiska inslag på festplatserna. Jag som skriver den här bloggen ger som vanligt min välsignelse till alla er som tror er kunna definiera svenskhet och vill fira därefter: på med folkdräkten bara, njut av gammeldans och vifta med flaggan, precis som en norrman. Men blanda inte in mig, jag ägnar mig åt den äldre traditionen och firar inte alls. Jag firar Sverige varje gång jag uttrycker min åsikt här istället, något jag kunde åka i fängelse för på andra ställen. Och gnäll inte för att någon annan vill lira lite djembetrumma, dansa någon laotisk dans eller så. Man får göra som man vill. Friheten man själv vill ha måste man ge andra. Det är väll inte så knepigt? Ha en trevlig 17 maj wannabe-dag!

Politiskt korrekta dammsugare 2011, ska dom inte vara gröna och bruna?

Flopphemmet

2011-06-03T22:42:00.003+02:00

Dagens skräll för mig var en undersökning om demokratins tillstånd som presenterades i DN. Som hängiven pessimist så hatar jag att ha rätt. Men visst. Här presenteras det svart på vitt. De friheter som man åtnjuter som svensk medborgare uppskattas tydligen inte bland den yngre befolkningen. Det enda sambandet man ser mellan sitt eget liv och kostymnissarna på TV är just hur många kronor mer eller mindre i månaden de lovar tydligen. Kanske förklarar det här också till viss del framgångarna för partiet som verkar vilja påstå att det var bättre förr. Är det även en förklaring till hur man nu är mer benägen att hävda att allt man upplever som problematiskt går att skylla på ”dom andra”? Man orkar inte, man vill ha en quickfix. Jag påstår inte att Sverige saknar problem, och visst börjar det gamla söndernötta folkhemmet mer och mer likna ett flopphem. Landet som jag själv växte upp i var nedlusat av hakkors och BSS, och nu sitter BSS i riksdagen. Där klyftorna växer så växer ideén om att allt är ”deras” fel, så det kanske var väntat att tokstollarna skulle in i riksdagen. Men så fruktansvärt illa har vi det inte. Och tydligen är vi inte så fruktansvärt moderna heller. "you're still fucking peasants as far as I can see” som John Lennon sjöng (jag menar inte att hacka på någon stackars jordbrukare här, tack för maten I love you). Om man är intresserad av att vara civiliserad så är man intresserad av demokrati. Det här kommer komma ifatt oss alla, om det inte redan har gjort det. Jag är övertygad. Men jag är övertygad pessimist som sagt, och jag hoppas ännu en gång att jag har fel.

Medaljen

2011-05-31T23:15:00.005+02:00

En ständigt återkommande punkt för SD, deras väljare och andra personer som hyser liknande åsikter är det ack så laddade "R-ordet". Ibland möter man uppfattningen att folk på allt för lösa grunder blir kallade för rasister, och hur orättvist detta är. Huruvida partiet SD är ett rasistparti eller inte har jag ägnat mig åt en del. Läs gärna mina tidigare inlägg i ämnet. Om jag ska ställa mig själv frågan "har jag på för lösa grunder kallat någon annan för rasist någon gång", så är svaret förmodligen "ja". Jag är en klumpig typ, och kan dra till med lite allt möjligt när andan faller på. Men generellt sett tycker jag egentligen inte att det här är ett problem som fenomen betraktat. Det motsatta förhållandet känns mer aktuellt. Alltså: kallar sig inte folk för ickerasister på lite för lösa grunder? Om man nu säger sig vara en person som inte är rasist, förpliktigar inte det till någonting? Vilka avtryck bör det ge i ens sätt att vara eller formulera sig?

Kan man säga "jag är inte rasist men..." och sen häva ur sig vad som helst? Hur skulle man istället fortsätta meningen "jag är inte rasist därför att...". Väldigt få personer skulle på allvar säga "jag är fördomsfri" högt tror jag. Det är väl snarare att betrakta som en slags strävan man kan ha. Sett i det perspektivet blir det nästan lite löjligt med alla som går runt och påstår att de inte är rasister. Att odla en fördomsfri hållning är ett evighetsprojekt, om man påstår att man inte är rasist så är väl det också snarare en strävan som man ständigt måste försöka leva upp till. Det är liksom inte en medalj man kan bli tilldelad av någon annan och som sen gäller livet ut.

Trots er testar del 1: Nätdebatten

2011-05-27T13:32:00.003+02:00

Det här är första inlägget i min serie som handlar om hur man som föga inflytelserik vardagsmänniska kan verka för att rasismen ska få ett mindre inflytande. Något som jag pratat om åtskilliga gånger vid det här laget är det överflöd av högerextrema åsikter som uttrycks inom sociala medier, kommentatorsfält i nättidningar och dylikt. Ett väldigt lätt sätt är såklart att lägga sig i den debatten. Jag önskar verkligen att fler var intresserade av detta, det överflöd av högerextrema på nätet som jag talar om är verkligen ingen överdrift, de äger i stort sett varje forum som behandlar frågan. Det makabraste av allt är enligt mig hur man även ibland lyckas ta över forum som är menade att samla antirasister kring en gemensam sak. Finns det en sådan grupp med öppen kommenterings funktion kan man vara ganska säker på att en väldigt hög procent av de som skriver i trådarna har en rasistisk agenda och ingenting annat. Här kallas ensamkommande flyktingbarn för skäggbarn och gökungar. Här påstår man att de som invandrar till Sverige har "skräpgener". Det är såklart bedrövligt, men är det inte också bedrövligt att alla dessa tusentals människor som valt att vara med i forumet pga dess verkliga incitament tillexempel ”sverigedemokraterna ut ur riksdagen” väljer att inte säga något över huvudtaget?

Jag har tjafsat i trådar sen kanske någon vecka innan valet förra året. Ofta i korta intensiva perioder för att sen ta ett långt avbrott. Här är en liten instruktion för hur man kan göra detta grundat på de erfarenheter jag gjort.

1) Check yourself

Det underlättar att veta något. Gärna om så mycket olika saker som möjligt faktiskt. Men tillexempel rent konkret: det är helt okej att påstå att SD är rasister. Du kommer dock bli ansatt av deras väljare som argumenterar för varför de inte är det. Alltså: om nu SD är rasister, OK, men du lär behöva bevisa det. Läs deras principprogram (det är inte långt). Kolla deras flyktingpolitik. Kolla överhuvudtaget runt lite på nätet vad folk påstår. Fundera över hur du bemöter det. Du måste på allvar veta vad du tycker själv först, såklart.

2) Dont get trapped

Överallt där den här debatten förs finns det små debatt och språkvårdare. De kommer säga åt dig om du stavar dåligt, de kommer hugga på allting som de anser är en ohyfsad debatt, de älskar att få debatten att handla om debatten istället för saken. Det här beror inte på att de själva för en förstklassig debatt eller skriver särskilt bra, det är bara frågan om en undanmanöver. Gå inte på den. Det larvigaste exemplet jag själv sett är två vuxna personer som på allvar säger: ”du stavar dåligt”, vilket besvaras med ”och du har gått på särskola”. Vad var det vi pratade om nu igen, undrar man då. Hamna inte i onödiga hatgräl om vem som är mest dum i huvudet, håll dig till sak. Om någon vill få debatten att handla om att du halkade på tangenten och skrev typ ”rasisy” istället för ”rasist” så kan du påpeka att ni glider från ämnet

3) Don't let the troll take control

Du behöver känna till vad ”troll” är, varsågod: ett troll är någon eller några som har ett falskt alias. De är ofta lätta att känna igen tex på facebook. I regel har de relativt öppna profilsidor som verkar syfta till att provocera fram diverse reaktioner från motdebattörer. Inte helt sällan har dessa ”troll” valt namn som inte anses traditionellt svenska. Ibland verkar det bero på att det finns en ide om att skapa en virituell invandrare som ska motsvara den stereotyp man vill hävda är verklig. Eller också är det ett verkligt namn, att man är rasist, nazist, främlingsfientlig, antisemit, islamofob, homofob eller helt enkelt en skitstövel har såklart inget att göra med vad man har för namn, eller var man är född. Man kan inte utgå från att alla är troll, men det kan vara relevant att känna till om det börjar strömma in vänförfrågningar plötsligt. Använd vanligt ”nät-vett” inte addar man någon som man inte känner i verkligheten hursomhelst? Hur man ska hantera ”troll” tycker alla säkert olika om. Jag tycker såhär: fokusera på vad som sägs, det spelar egentligen ingen roll hur äkta eller falskt ett alias är, någon trycker ju ändå på tangenterna. Tänk på att ett ”troll” kanske är en person som är mycket yngre än dig, det kanske är ett barn.

Självklart ger man sig inte själv ut och trollar. Jag vill varmt rekomendera att stå med sitt riktiga namn, men mer om det senare.

4) Stay Cool

Av uppenbara skäl är det lätt att bli fly förbannad om man tillexempel diskuterar med någon som vill försvara nynazismen vilket tillexempel en del SD väljare ägnar sig åt. Det är helt okej att bli sur, och en regelrätt kränkning ska man såklart inte behöva acceptera. Anmäl folk som går över gränsen i den mån det är möjligt. Men lika viktigt: gå inte över gränsen själv. Här gäller det att visa ett engagemang mot rasism och inget annat. Om du hamnar i pajkastning kommer du framstå som lika puckad som de du snackar med. Du lämnar avtryck på nätet när du skriver så fundera på om du står för det du säger innan du trycker retur. Nätdebatt har en klar fördel: du hinner besinna dig och tänka efter innnan du svarar, och en stor nackdel: det är väldigt lätt att vara överdrivet elak mot en person som du bara vagt förnimmer i form av text på en skärm.

5) Run away

Lämna debatter med förmycket pajkastning och skitsnack. Även om rasism etcetera kan betraktas som ren idioti så finns det ändå företrädare för idiotin som kan uttrycka sig bättre än andra. Ett vanligt fenomen är att du blir anklagad för att vara AFA aktivist, att du gillar att paja saker i största allmänhet eller att du blev jätteglad för det där som hände 9/11 2001. Där får ju var och en avgöra hur man vill hantera saken. Jag personligen tänker att det är dags att runda av när folk kommer med det där larvet. Men först klargör jag gärna mitt avståndstagande från våldsutövning i religionens eller politikens syfte. Den som orkar hålla på kan ju tex hänvisa till konkreta terrordåd och våldshandlingar utförda av högerextrema.

6) Get back to where you once belonged

Det är en eländig värld där ute bland troll näthatare och emotionellt outvecklade människor som dekat ner sig på flashback och PI. Egoismen är gränslös. De rasistiska beskrivningarna av medmänniskan haglar. Det är ett mörkt djävla hål. Trilla inte ner för djupt. Se till att pausa bland folk du älskar och delar värderingar med, kolla om en kompis har gjort något kul. Stick ut och spring. Annars kommer du garanterat bli galen.

7) Nobody wins

Jag tror inte att debatten går att ”vinna” på så sätt att man omvänder någon eller går i mål på något sätt. Om man agerar helt ensam är detta nog ett orimligt mål. Om man vill kan man ta det ett steg till, nätverka med andra som delar dina ståndpunkter och känner engagemanget! Lägg er i tillsammans! Annars tycker jag man får lämna när man tycker att man har formulerat det man vill ha sagt på ett tillräckligt bra sätt. Det intressanta är ju också den helt osynliga deltagaren, alltså de som läser men aldrig säger något själva. Även om ingen vinner så påverkar vi varandra. Signalen i alla dessa forum där rasismen står oemotsagd är väldigt tydlig: såhär tycker vi. A.L.L.I.H.O.P.A

Och det är ju inte sant. Så låt sanningen komma fram.

Trots er ger nätdebatten ett högt betyg. Det är nödvändigt att fler antirasister ägnar sig åt det här. Många av de saker som sägs där ute borde aldrig få stå oemotsagda. Något egentligt genomslag blir det ju aldrig. Det handlar om en liten vattendroppe i taget som ska forma stenen liksom. Men det är så den lilla människan gillar att rulla, eller hur?

Jag ger ändå nätdebatten 10 av 10 trots er-poäng. Det här är bra skit. Men jag rekomenderar nog min egen modell. Fastna inte nere i hålet som en stadig rutin, gör små nerslag, ta en paus någon månad, fundera och kom tillbaka igen.

Vad väntar du på? Just nu sitter någon och argumenterar för varför 95% av invandrarna som redan är i Sverige borde sparkas ut. Tänker du låta våra barn och ungdomar ta del av de argumenten utan att någon säger emot?

P.S
Konstigt att pusha för nätdebatt när man inte tillåter kommentering på sin egen blogg. Lite för konstigt faktiskt. Ok, jag öppnar den på prov. Kom och tyck!

bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla......men det spelar roll

2 x 4 punkter angående en tveksam pudel

2011-05-27T00:57:00.004+02:00

Nu är jag inte direkt folkpartist. Men jag känner en och annan som är det och något jag är överens om med dessa personer är att politiskt våld är fel, att rasism är något dåligt och att det är okej att tycka olika. Vi gillar olika som det så vackert heter. Därför blir jag väldigt förvånad när följande händer:

1) Ung vänster demonstrerar mot utförsäljningen av hyresrätter i Sundbyberg. Kanske befann de sig på samma plats där mina morföräldrar brukade gå runt under socialdemokratisk flagg ibland förr i tiden?

2) Svenska motståndsrörelsen som är en nazistorganisation dyker upp och börjar trakassera demonstranterna. En kvinna får tydligen sin knäskål slagen ur led. Det tar 70 minuter att få dit polisen.

3) Expo skriver en artikel om händelsen

4) Folkpartisten Alexandra Birk, ersättare i demokrati och mångfaldsberedningen i Huddinge kommun samt ordförande i Stuvsta demokratiforum, väljer att kommentera artikeln såhär:

”I vanliga fall är det ju vänstern som står för olagliga våldsamma motdemonstrationer - det är inte mer än rätt åt dem att få smaka på sin egen medicin!"

Denna kommentar landar inte väl hos mig. Även om hon efter mycket om och men gjort en pudel. Under den senaste veckan har jag tjafsat på nätet med människor som vill försvara protesten mot ett moskébygge i Göteborg som en Nazistisk organisation arrangerade nyligen. I dessa diskussioner får jag ideligen höra att jag bara duger till att kasta sten och utföra politiskt våld eftersom jag tydligen är ”vänster”. Nu undrar jag hur Alexandra Birk och alla ni andra som ständigt återkommer till dessa idéer skulle svara på följande frågor.

Vad menar ni egentligen med ”vänstern”. Är det:

1) ”AFA”, Jag har ingenting med dom att göra. Faktum är att nästan ingen har det.

2) Personer som är verksamma inom vänsterpartiet. Jag känner några. De verkar helt ointresserade av att slåss.

3) Personer som någon gång röstat på vänsterpartiet. Till den här kategorin kan jag räknas in. Jag förstår att jag verkar väldigt farlig men jag lovar: jag har inte slagit en annan människa sen jag gick ut mellanstadiet. Jag förespråkar till skillnad från Alexandra Birk inte politisk våld och folk som kastar sten på andra tycker jag borde ringa en bra terapeut istället. Eller gå direkt i fängelse. I don't care. Ni skämmer ut mig.

4) Mina morföräldrar. Må de vila i frid.

Det måste väll ändå vara okej att tycka det är synd att hyresrätterna i Stockholm minskar. Förtjänar man verkligen att få sin knäskål slagen ur led av en nazist för att man uttrycker den uppfattningen?

Return of the living blog

2011-05-25T22:40:00.002+02:00

Klart att jag inte kan hålla fingrarna borta. Men det kanske man hade kunnat gissa? Härmed förklarar jag den nedlagda bloggen upplagd igen. En enkel sak som ger mig ny lust att skriva på bloggen är det faktum som jag tidigare diskuterat. Nämligen att sociala medier, allt från facebookgrupper till våra etablerade mediekanalers kommentatorsfält, youtube etcetera, är under en enorm påverkan av människor med rasistiska, nazistiska, främlingsfientliga, islamofoba, antisemitiska, homofoba och i största allmänhet hatiska åsikter. Detta ger en rätt missvisande bild av vad människor tycker IRL (i valet kom SD visserligen in i riksdagen men är ändå att betrakta som ett mindre parti, rent av en obskyr minoritet?), men är ändå mycket beklagligt. Jag ser ett stort problem med att unga (och andra) som inte är särskilt väl insatta i hur journalister inom etablerad media förhåller sig till pressetiska regler och källkritik jämställer exempelvis en blogg eller en sida typ Politiskt inkorrekt med en professionell journalistisk text. Många oetablerade aktörer gör anspråk på sanningen nu för tiden. En stor andel av dessa verkar ha som huvudsyfte att peka ut muslimer eller invandrare som förklaringen till allt ont. I det ständiga flödet tycker jag alltså att det är relevant att det finns bloggar som ger en motbild till den rasistiska bloggosfären.

Så den här bloggen kanske inte är den bäst skrivna, den mest besökta, den mest levande, den är inte skriven med lika stor kunskap som till exempel Alex Bengtssons enligt mig utmärkta blogg, den är inte heller i klass med den förträffliga flyktingbloggen, men jo... den här bloggen har ändå relevans. Jag tror på demokratin och dess processer. Gemene mans möjlighet till omedelbar publicering på internet har redan förändrat och kommer fortsätta förändra medierna i sig själva men även vad vi håller för sant. Om nu sociala medier svämmas över av högerextremism etcetera, då måste det även ske en översvämning från motsatt håll. Jag gillar inte att vara bror duktig eller komma med pekpinnar. Men om man tycker att läget nu är beklagligt så är det dags att själv göra något. De goda människornas tystnad och allt det där ni vet. Och nej, ingen som redan anser sig göra en insats behöver känna sig träffad, mina nära och bekanta (förmodligen de mest troliga att läsa det här) är en engagerad skara som varje dag gör världen till en trevligare plats. Men tycker du själv att du borde känna dig träffad: tänk på de goda människornas tystnad och allt det där ni vet.

Då dyker såklart frågan upp ”men vad ska jag göra” och där har ni den andra anledningen till bloggens återkomst. Jag kommer nämligen ägna en hel del utrymme åt att ta reda på och beskriva det framöver. Jag kommer ge väldigt konkreta exempel på vad man faktiskt kan göra och även beskriva hur det funkar för mig. Det jag i mitt föregående inlägg refererade till som ”riktig verkstad” men även lite oriktig och overklig verkstad som det här. Min drömvision är att de rasistiska strömningarna ska stöta på ett massivt motstånd, få se en motprestation i engagemang i såväl digital version som IRL. Jag kommer att utforska vad den motprestationen kan bestå av.

Det finns något fåfängt med att blogga och göra såna här saker, eller hur? Kanske är jag en fåfäng person och drivs lite av det också? Men att mata mitt ego är inte mitt syfte. Tro mig, jag är helt ointresserad av att leka hjälte. Jag är enbart intresserad av att vara en liten arbetsmyra i en stor myrstack av hjältar. Det har snackats en del om Bamse. Jag har hållit mig borta från den debatten. Bolaget Bamse var ändå redan något annat än vad det var när jag var liten, det förvånade mig inte att han plötsligt ägnar sig åt att i Migrationsverkets regi förklara för barn vad trevligt det är att bli tillbakaskickade till situationen man flydde ifrån. Jag är en sentimental typ ibland och jag grät en liten skvätt åt en kommentar som en äldre man skrev i något forum angående detta: "Krösus Sork vann". För visst är Bamse en stark symbol. Symboler väcker sentimentala känslor och påverkar det som händer i verkligheten ibland. Så jag säger såhär:

Bamse är död.

Såvida du inte drar på dig din bamsemössa själv och bestämmer dig för att hjälpa någon som är svagare än du. I så fall kan du se dig i spegeln och säga ”länge leve Bamse”. Men kom ihåg: han tycker inte om att slåss. Ingen som inte fattar det spelar i mitt lag. Så är ni med mig? Korka upp dunderhonungen. Nu kör vi!

En för tidig död

2011-03-08T10:12:00.002+01:00

Jag tog mig en funderare över mina syften. Det var inga större fel på dem i och för sig. Men frågan var snarare om jag hade rätt medel för att uppnå det jag ville. Alltså typ att övertyga 4-5% (eller så) av väljarkåren att de röstat på ett antidemokratiskt och i största allmänhet genomidiotiskt parti. Lite bloggande för mina närmsta och andra redan frälsta verkar inte ge mycket till effekt dock. Dessutom pockade den mer akuta vardagen på min uppmärksamhet. Jag kanske har gått på för få "älska dig själv kurser" eller nått, men för mig har dygnet bara 24. Räkningarna ska betalas, maten ska på bordet, ja ni fattar: standard-gnället. För mig räcker den vanliga belastningen mer än väl till en för tidig död. Moa Martinsson lär ha gömt sina romanutkast i spisen och författat vidare i stearinljusets sken efter att hon lagt sina 511 barn att sova varje natt. Jag kan bara konstatera att jag inte har en tiondel av Moa's Sisú. Hej Jimmie, Björn och alla andra vurmare för Schweden där ute, ni har väll läst Moa? Eller är det bara Politiskt inkorrekt, eller "inte utan min dotter" som duger? I alla fall, till alla mina fans där ute (skratta lagom jag har faktiskt fått fan-mail): starta eran alldeles egna blogg istället Ok? Men jag ska naturligtvis inte lämna er hängande i tomma intet ändå, här är något konkret att göra:

Från och med idag kan ni donera pengar till Expo genom min supportergrupp. Jag tänkte skrapa ihop 25:000:-, och liksom: det kommer bli svårt utan eran hjälp eftersom jag själv är både lat fattig och snål.

Om ni helt enkelt bara vill läsa mer så kontakta Expo på "alla sätt och vis". De har en omfattande verksamhet på nätet (facebook sidor man kan "lajka" etc), en papperstidning, böcker och whatnut!?

Och jag säger inte att jag aldrig kommer skriva ett ord här igen. Jag återkommer om jag har något nytt att bidra med. Detta har varit min lilla kanal att vräka ur mig saker på, bitterheten har placerats där den hör hemma och det var väll bra. Men jag tror nog att behovet av folk som vill hålla på med "riktig verkstad" är större än behovet av ytterligare en blogg. Verkstad i sann demokratisk anda naturligtvis. Ni vet demokrati: sånt där som de så gärna vill ha i Libyen och andra ställen. Den är värd en chans. Två tre fyra fem chanser till och med. Den är värd väljare med ett starkt engagemang att bilda sig initierade uppfattningar kan jag tycka ibland också. För helvete. Vi som har allt. Vi måste kunna bättre.

Där har ni det.

Bloggbye!

Plagiatörerna

2010-12-16T23:15:00.005+01:00

Kommer Sverigedemokraterna efter fyra år i rampljuset att åka ut i kylan igen? Jag hoppas det. Det skulle ju i så fall kunna skapa skäl att känna någon form av stolthet. Sverige, landet som bröt den rasistiska trenden i Europa, yeah! Hursomhelst. Vi låtsas att jag får anledning att fira om fyra år, frågan är då: vad blir kvar? En möjlig utveckling är ju att lilla bråkstaken helt enkelt blir plagierad av någon smartare unge i klassen. Som någon kanske lagt märke till har jag fått dille på normalisering. Något som skrämmer skiten ur mig är hur en av Expressens fasta krönikörer skriver något som vilken Sverigedemokrat som helst kunde ha skrivit angående det tragiska bombattentatet i Stockholm. Den där krönikan kommer läsas och diggas av folk från alla möjliga politiska läger, den där krönikan visar så tydligt hur det nu är okej och rumsrent att resonera precis som SD (som naturligtvis tyckte att det var en lysande krönika om man ska räkna det i upptummar på facebook i alla fall). Så jag är ledsen men jag antar att det är dit vi ska nu. Och om fyra år kanske SD är ute ur riksdagen, men kommer det svenska rasistspöket vara utdrivet för det? Det skedde ju aldrig en adekvat exorcism i de "rumsrena" partierna innan galenskaparna SD gjorde entré i finrummet. Det är dags att på allvar fråga sig: varför är så många svenskar rasister? Att ställa den frågan betyder inte att man tycker det är okej att spränga folk i bitar med hänvisning till någon av religionerna som vissa håller så högt.

Det här inlägget kan sägas vara inspirerat intill plagiering av Alex Bengtssons bloggskrivande. Jag lärde mig av Ulf Nilson som skriver professionellt i en av våra mest lästa kvällstidningar, hans senaste krönika är på många sätt en plagiering av Sverigedemokraternas invandringspolitiska program.

En ny bild

2010-12-04T18:36:00.002+01:00

Jag har tidigare skrivit om hur Sverigedemokraternas nyrekryteringar borde se ut om de ska ske i enlighet med partiets principprogram. En av partiets senaste anställningar bidrar i alla fall till att motverka den höga representationen av män. Möt "brunis" partypingla al´a Stureplan (bor i Sollentuna)!

Det var såklart bara en tidsfråga innan SD skakade fram sin alldeles egna Blondibella. Men de borde ha läst mitt förra blogginlägg om rekrytering och tagit det på allvar. Anledningen till anställningen sägs enligt Jimmy Åkesson vara att locka den välutbildade innerstadsbon till partiet:

"Vi har en image av att vara väldigt mycket landsbygd och unga män med relativt låg utbildning. Vill vi växa i Stockholm är det ju bra att vi får personer med en lite annan bild".

Men den parlamentariska prinsessan ger ingen ny bild av partiet. Hon borde ha varit "brun" i ordets bokstavliga bemärkelse, kanske hemmahörande i Botkyrka snarare än Sollentuna och född i ett annat land än Sverige. Hon borde ha haft någon form av handikapp. Då hade vi kunnat snacka "ny bild". Istället möts vi som vanligt av det ariska idealet. Den blonda unga tjejen börjar så smått bli en slags partisymbol.

Det är naturligtvis inget fel med att någon är blond eller precis som jag själv har en hudfärg i en lätt grårosablek nyans. Men att ytterligare en blond kärnfrisk ung människa skulle visa upp en "ny bild" av någonting är inte sant. Det är samma gamla bilder som alltid har förts fram. Men det är klart. Gamla välbeprövade koncept har ju visat sig fungera tidigare. Brunis kan säkert locka folk som identifierar sig med henne och som skräms av allt och alla som inte liknar de själva. Men jag tror inte hennes funktion är att locka välutbildade Stockholmsbor. Som gängse dussinbild i media är hon snarare anställd för att skänka varumärket SD ett skimmer av normalitet. En vanlig glad svensk tjej som gillar att shoppa och hänga med kompisarna liksom, hi hi! Normaliteten utgör en lockelse som inte går att regionbestämma och för partiet hon representerar är det i princip den heliga graalen.

SD:s strävanden handlar såklart om att få bli en del av det som anses normalt. Vad som är normalt bestäms i vardagen. Vad ska vi bestämma? Jag tycker vi bestämmer oss för att Brunis lämnade normaliteten bakom sig när hon blev Sverigedemokrat.

Utomeuropéerna

2010-11-09T11:24:00.006+01:00

Ni har fnissat åt klippen. Jag tror inte vi har sett det sista av dem heller. Den osäkre mannen i keps som mumlar om att fira jul och midsommar. Ska man tro på youtubetolkningen av fenomenet Sverigedemokraterna så är det här ett parti där samhällets största klantskallar ges fritt spelrum. Jag har dock inga illusioner, du skulle förmodligen kunna hitta motsvarande klantskallar i samtliga existerande partier. Befolkningen är inte så värst välformulerad när man sätter den under lupp. Vi är människor och alltså inget annat än en hög med idioter, vi famlar i mörkret försöker förstå livet. Under resans gång uppfinner vi saker typ landminor. Vi tror kanske att våra folkvalda ska vara mindre klantskallar än andra? Jimmy Åkesson må vara född igår och jag ifrågasätter faktiskt hans påstådda intelligens men han har den där särskilda talangen som handlar om att sätta ett citat på en förstasida, att få en programledares vänliga ryggdunkning och en superdebattör som Gudrun Schyman att kippa efter andan och undra i vilken tåt man ska börja nysta ut detta invecklade glasögonprydda fornnordiska garn av billiga poänger. Ett uttalande som det Jimmy Åkesson gjorde i debatt mot Mona Sahlin att Sverigedemokraterna inte låg bakom tvångssteriliseringar och den rasbiologiska forskning som förr bedrevs i Sverige är såklart en av dessa mediala billigheter.

Men inte särskilt smart. Man kan svära sig fri från allting som hände innan man föddes, javisst. Man kan till exempel peka fingret mot andra världskrigets tyskar och påstå att "sådär skulle jag aldrig göra, JAG skulle vara en av de modiga". Självbedrägeri. Det är troligare att du och jag skulle vara en av dem som slog på gasen. För vi är små klantskallar och vi vill bara höra till något och känna oss lite uppskattade. Vi skulle ha låtit oss grupptryckas smickras och skrämmas till att göra vad fan som helst. Men inte Jimmy Åkesson och hans parti. De skulle aldrig ha gjort så, påstår de.

Men alltså, hellegussingen då. Vad skulle partiet som under 1980-talet hette BSS hetat under 1930-talet? Skulle deras huvudfrågor varit att stoppa rasbiologisk forskning, och de tvångssterilerseringar som denna gav upphov till? Knappast. Faktum är att dessa åtgärder skulle passa partiet som säger att "Sverige är svenskarnas land" ganska bra även 2010. Sverigedemokraterna vill avskaffa adoptionsbidraget på 40.000 kronor, däremot säger man ingenting om de IVF-försök för ca 40.000 kronor styck som man bjuds på av landstinget om ägg och spermier skulle visa sig sakna den rätta tågan. Faktum är att Sverigedemokraterna så sent som 2002 hade ett slopande av utomeuropeiska adoptioner inskrivet i partiprogrammet. Uppenbarligen inget som är enbart en fråga om kronor och ören. Det liknar mer rasbiologiskt tänkande i modern kostym. Jag tror nog dessutom att det tänkandet virvlar runt i diverse klantskallar både här och där.

Sverigedemokraternas principprogram del 4

2010-11-02T10:22:00.002+01:00

”Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt. Män och kvinnor kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse. Centralt för Sverigedemokraterna är att alla människor, oavsett könstillhörighet, ska ha samma rättigheter och möjligheter."

Det här påpekandet om hur vi är skapta olika är såklart en reaktion på och ett förnekande av förekomsten av ett socialt konstruerat kön. Vi är bara biologi. Det som händer under vår uppväxt formar oss inte.

Att vi skulle komplettera varandra kan vara sant ibland. Samarbete är väll bra, men jag har ingen aning om vad det har att göra med min penis. Våra sexuella impulser kan anses vara kopplade på ett visst sätt. För en heterosexuell kvinna/man skulle man ju kunna se ett komplement i den typ av kropp som hon/han åtrår. Men jag tror inte jag kompletterar någon kvinna bättre än vad två kvinnor kompletterar varandra eller två män eller två (eller flera) vuxna vilka som helst som i samförstånd tycker det är dags för lite socker. Det vore väll ett uttryck för extremt fåfänga att påstå det? Eller menar Sverigedemokraterna att heterosexuella är bättre i sängen än alla andra? Ha ha!

Varför ska alla barn ha rätt till en mor och en far? Detta är omöjligt att genomföra. Livet är svårt och saker händer. Ska Sverigedemokraterna motionera för införandet av ställföreträdande partners om någon i en familj dör? Och folk skiljer sig, det är väll knappast något nytt? Att få skilja sig utan att skuldbeläggas eller bli betraktad som misslyckad är en rättighet som måste värnas

Många växer upp med bara en förälder. Ganska många som på pappret växer upp med en mamma och pappa växer i praktiken bara upp med en mamma eftersom pappor ofta har så mycket annat för sig än att vara med sina barn. Kommer Sverigedemokraterna tillhandahålla extrapappor i dessa familjer? Många har växt upp och växer upp under alla möjliga omständigheter utom den så allmänt vedertagna mamma-pappa-barn formen. Detta är fullständigt självklart, och kommer fortsätta hända, trots vad vissa partier anser.

Det går såklart utmärkt att växa upp med två pappor två mammor eller en två tre fyra vilka vuxna som helst som kommit fram till att de önskar bli föräldrar. Barn mår bra av att vara omgiven av vuxna som älskar dem. De som blir slagna, sexuellt utnyttjade och på andra sätt kränkta av sina mammor eller pappor bryr sig nog föga om hur nära eller fjärran från schablonbilden av kärnfamiljen man befinner sig.

De barn som befinner sig på något av världens barnhem bryr sig inte om hur deras blivande adoptivföräldrar skiljer sig från varandra rent biologiskt. De kommer självklart att må bättre av att bo med ett par mammor eller pappor som älskar dem en av att ligga ensamma i sin spjälsäng och aldrig få uppleva hur det är att bli omhuldad av en vuxen.

Sverigedemokraterna tycker avslutningsvis att jag oavsett kön ska ha samma rätt till samhällets olika insatser. Så länge jag inte vill leva med någon av samma kön alltså. Så länge jag inte är ett barn som är i desperat behov av att bli älskad. Om jag har vuxit upp med två pappor och en av dem dör tycker Sverigedemokraterna inte att jag ska få ha ett juridiskt band kvar till min enda levande förälder. De tycker att jag borde skaffa en mamma.

Sverigedemokraterna gillar bara vissa barn.

Sverigedemokraterna gillar bara vissa vuxna.
Sverigedemokraterna gillar inte kärlek.

Den här låten hade en förmåga att dyka upp överallt i samband med att jag träffade min hustru. Den traditionella svenska artisten Bruce Springsteen skrev den i samband med att han efter en uppslitande skilsmässa blev ihop med sin kollega som han sjunger låten ihop med. Jag kan bara räkna till 2 samkönade par i videon och någon kyss blir vi inte bjudna på i deras fall. Men det var över 20 år sen. It gets better?

Mothers little helper

2010-10-29T00:00:00.002+02:00

Invandringens kostnad är en av de viktigaste beståndsdelarna i Sverigedemokraternas politik. I skrivande stund svettas räknenissarna som skall ge statistisk uppbackning till idén om hur en inskränkt invandring ska ge upphov till ett ökat välmående för landets pensionärer. Visst är det fint hur vi medborgare vurmar för de äldre. Visst vill man ge tidigare generationer ett värdigt avslut. Men nog är det skönt att det finns en liten människa som sköter blöjbyte och matning. På något vis ska ju denna hjälpsamma lilla hjälpmänniska ordna med sin försörjning, och det är väl där någonstans våra gemensamma investeringar (jag pratar om skatt nu) kommer in i bilden. Vård skola och omsorg vård skola och omsorg vård skola och omsorg. Inför varje val lovas det vitt och brett om vård skola och omsorg. Efter varje val fortsätter den skoningslösa kritiken av vård skola och omsorg. Efter varje val fortsätter skriken i paniken höras från vård skola och omsorg. Man hör nästan aldrig något positivt sägas om någon som ägnar sig åt att jobba med vård skola eller omsorg. Ingen av dessa kommunala slamkrypare skulle duga någonting till ute i den riktiga verkliga verkligheten där din arbetsinsats får ett direkt avtryck i lönekuvert och anställningsvillkor. Tills du själv råkar bli sjuk och behöver någon att hålla i handen 03:00, du har skitit på dig och är livrädd för att dö. Då kanske du får nya perspektiv på våran gemensamt ägda vård, skola och omsorg. Men när man befinner sig utanför systemen existerar de bara som en slags hypotes, som en trosuppfattning du har. Och alltså, vilka sjukt fula tapeter de har på vårdcentralen, så jävla ofräscht.

I alla fall, vi antar att gängse trosuppfattning är sann. Allt gemensamt ägt är skitdåligt och behöver förbättras, om inte annat därför att vi inte är bäst i världen. Och det är klart man ska vara bäst. Vart hämtar man pengarna för att höja standarden? Sverigedemokraterna föreslår invandringen, men har som vanligt missat poängen.

Tänk om det är så att invandringen är en slags ekonomisk belastning för Sverige? Vem bryr sig? Vad är poängen med att överhuvudtaget ha invandring? Existerar bara invandring som en affärsidé? Är det meningen att jag som är svensk medborgare ska betrakta varje invandrad person som en aktie jag investerat i? Eller är poängen med invandring, den bakomliggande tanken att det här är medmänsklighet som införlivats i själva samhällsapparaten?

Om vi ska kasta tankar om medmänsklighet överbord i den ekonomiska politikens namn så skulle vi lika gärna kunna dela ut cyanidkapslar på ålderdomshemmen. Vore det omänskligt? Ja. Vore det ekonomiskt lönsamt? Ja.

Så till er som tycker att det är synd om lilla mamma på hemmet. Slå en signal, titta förbi, byt en blöja (hon bytte förmodligen dina en gång) och ta med en blomma. Kanske även en liten blomma till lilla människan som tar hand om henne, bara för att visa respekt för den som gör det du inte kan göra. Lite respekt för den som gör det möjligt för dig att göra det du vill göra. Sen kan vi alla fundera över hur mycket medmänskligheten ska införlivas i samhällsapparaten och hur känslokall samhällsapparaten eventuellt blir om den bara handlar om kronor och ören.

Super 8:an

2010-10-25T23:20:00.002+02:00

Åtta anledningar till att Sverigedemokraterna är rasister:

Partiet tillåter en rasistisk jargong.
Få har väll vid det här laget lyckats undgå det reportage som avslöjade hur diverse vit makt musik sjöngs under Sverigedemokraternas konferensresa i Januari 2010. Partiet gjorde i vanlig ordning avbön och påståd att ”det inte var så allvarligt”. Det är väll inte en förmildrande omständighet att det var fest? Nazistrepertuoaren är inte direkt en partyhöjare i mina öron. Snarare stinker den av unken grabbfest som man varken vill gå på, bli inbjuden till eller bo granne med. Det här och att sjunga skojvisor om palmemordet är alltså enligt SD bara ”good clean fun”. Undra vad de sjunger när de är sura? Eller blir det vikingasvärdet direkt då?

Principprogrammet uttrycker Rasism
Principprogrammet som SD stöttar sig på kan man säga åtskilligt om och det kommer jag också fortsätta med. En sak som SD inte hymlar med är att de anser att det etniskt homogena samhället är det tryggaste. Det betyder att vi inte ska se olika ut. Så många som möjligt bör alltså vara vita, annars blir landet otryggt (för ingen tror väll att SD menar att den höga förekomsten av vita i landet är ett problem, resonemanget går såklart att vända till annan hudfärgskulörs fördel, och är likafullt rasistisk). Det är ren rasism. Inga krussiduller där. Sverige är svenskarnas land, är ett annat konkret påstående. Svensk är den som av sig själv och av andra uppfattas som svensk. Alltså kan en stor grupp svenskar enligt SD aldrig platsa som svenskar och dessutom är det här inte deras land. Naturligtvis rör det här inte de som har samma hudfärg som mig. Rasism rasism rasism. I'm telling you!

Partiet härstammar från öppet rasistiska rörelser.

BSS och Legion Wasa. Inget som platsar i godnattsagor direkt. Se bifogad länk till artikel i expressen.

Partiets medlemmar uttalar sig om och om igen rasistiskt

Allt från "rada upp dom och skjut dom...." till mer "subtila" saker som Björn Söders demonstrativa betällande av en "negerboll" inför Dn:s reportrar talar sitt tydliga språk. Icke rasister uttrycker sig inte på det här viset. Om man gör det är man rasist och får stå för det.

Partiets representant Björn Söder bryr sig inte om Malmö

Det pågår en tragedi i Malmö. Men enligt Björn Söder är det ingenting emot den tragedi det innebär att vara politiskt aktiv i Sverigedemokraterna. Intressant hur han vill bortförklara SD:s agerande under demonstrationen som nämns med "enskilda idioter". Jag säger att det var högerextremister. Hur kan SD tillåta högerextermister på sina demonstrationer? Eller vänta nu.....på den där tiden var ju alla medlemmar en slags högerextremister!

Hade det inte varit på sin plats att som högt uppsatt och folkvald politiker i alla fall nämna något om vilken tragedi som pågår? Visa sin sympati för offren? Eller tycker Björn Söder att det som händer är Ok?

Partiet bygger på en rasistisk och enkel "vi-och-dom-retorik"

Svenskarna äger landet Sverige. Allt som är dåligt beror på ett tydligt definerat dem (invandrarna). Den som inte uppfattas som Svensk är invandrare. Den som är invandrare är dålig. Ungefär så avancerad är idevärlden som Sverigedemokraterna befinner sig i.

Partiets medlemmar anser sig förolämpade av ord som:

Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Sverigedemokraternas partitopp betraktar på fullaste allvar den där meningen som kränkande. Som mobbing. Rasister, rasister, rasister. Rasister i riksdagen och i kyrkbänken. Uppenbarligen!

Partiets väljare är rasister.

Jag förväntar mig ingenting annat än att de Sverigedemokratiska väljarna begriper vad det är de har röstat fram. Var och en som läst igenom principprogram och följt debatten i några olika kvälls och dagstidningar bör utan några större svårigheter kunna förstå att det här är ett rasistiskt parti. Jag tror inte detta avskräcker. Jag tror det attraherar. Nu väntar väljarna bara på att partiet ska representera dem på allvar. Alltså våga vara mer öppet rasistiska. Men å andra sidan verkar inte mod vara Sverigedemokraternas paradgren. Rädsla är grundpelaren här. För alla inblandade. För alla drabbade.

Handen som gungar vaggan

2010-10-21T22:47:00.002+02:00

Den hand som pryder min egen profilbild här på sidan hade jag även på min jacka när jag växte upp. Då med texten ”rör inte min kompis”. Under valnatten började handen dyka upp i folks profilbilder på facebook och kvällstidningarna gick hjältemodigt ut med kampanjen "vi gillar olika". Jag stöttar kampanjen så till vida att jag tycker att det finns en poäng med att det rent visuellt kan synas var mina sympatier finns. Det är pinsamt att vara vit i Sverige idag. Vad ska folk tro? Att jag är en av rasisterna? Jag bär gärna en knapp på min jacka eller profilbild som skickar en signal till min omgivning att ”jag tycker att du ska vara här, jag gillar det”.

Men jag undrar en sak. Vart fanns den här kampanjen för fyra år sen? Var det så att det är nu snarare än då den har förmåga att sälja lösnummer? Jag bär handen men tror inte för en sekund att det från kvällstidningarnas sida handlar om något annat en att ta hem pengarna (möjligen för enskilda skribenter). Däremot har de klatschiga lättsmälta budskapen på sitt sätt bidragit till SD:s framgångar. Det måste ju ha varit en våt dröm som besannades när partiet faktiskt tog plats i riksdagen, det blir många tidningar sålda på en sådan skräll.

Kritik förs även fram från andra håll. Vad står den där handen för egentligen? Är kampanjens anhängare egentligen bara en bunt smygrasister och homofober som försöker svära sig fria? Består den av fegisar som vill krama offer för hedersrelaterat våld ner i graven?

Helt i enlighet med den ton Sverigedemokraterna har satt så verkar folk mer benägna att göra motstånd och kritisera alla försök att göra motstånd och kritisera Sverigedemokraterna än tvärtom. Iden om att det här partiet nu kommer gynna den demokratiska processen verkar kittla mer än någonting annat. Den självklara sanningen att rasism är någonting dåligt verkar så banal och okomplicerad, ingen vuxen kan väl omfamna den förbehållslöst eller? Jag är inte rasist ”men”.......som det så vackert heter.

Detta är enligt mig den värsta konsekvensen, den mest förödande av trollkonsterna från SD:s kappsäck med svart magi. Att ta avstånd mot rasism anses plötsligt av vissa som ett avbräck från demokratin. Vore det inte lämpligare att de som hyser främlingsfientliga åsikter och stödjer SD istället slutade skämmas för ordet rasism? Vilka är det som hycklar här egentligen? Det är naturligtvis partiet som hävdar att det etniskt homogena samhället är det trygga, och sen i nästa andetag påstår sig vara icke rasister. I ena sekunden pratar man om gener, i nästa sekund om hur man inte är Nazist. Vilka är det egentligen som försöker agera politiskt korrekt? Det är såklart partiet som nyanserar och mjölkar en rasistisk politik med varenda floskel som finns att tillgå med det enda syftet att rasismen nu ska passa bland övriga ikeamöbler i varje hem. Vilka är politiskt korrekta in absurdum om inte det urvattnade parti som nu sträcker ut sin hand till samtliga andra partier för att söka stöd. Allas bästa vän! Så gediget intetsägande!

Att kalla Sverigedemokraterna för rasister anses av många (inte minst av partiet i fråga) som mobbing. Det är inte större mobbing att påstå att Fredrik Reinfeldt är moderat. Skillnaden är att Fredrik Reinfeld inte skäms över att vara moderat.

Kan det vara så att vi tappade bort de självklara sanningarna på vägen och detta förde oss hit? Varje nytt barn som föds behöver få lära sig det som för oss vuxna kan verka självklart. Det är en process som startar i sandlådan och fortsätter livet ut.

Jag växte upp med den där handen på jackan, men ingen tvingade mig att ha den. Jag visste något om vad rasism var, jag visste varför det var dåligt. Jag var kanske sju år. Hur blir det med sjuåringarna idag? Finns det någon självklarhet kvar? Hur ser det ut i riksdagen vid middagsbordet? Har SD erövrat en maktposition där också?

A-ordet

2010-10-20T23:00:00.002+02:00

Sverigedemokraterna anger i sitt invandrarpolitiska program att de vill ”stärka den svenska kulturen”. Jag och flera med mig undrar vad den här kulturen som skall stärkas består av. En av de många saker som är stötande med partiet Sverigedemokraterna är deras spekulationer i hur denna stärkande process skulle bli en följd av att invandringen minskar. Integration av invandrare anses inte nödvändigt (partiet saknar helt integrationspolitik). Assimilering sägs vara grejen:

”frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier riskerar att bli en minoritet i det egna landet”

Tillåt mig att småle. Men det här är på riktigt. Vem som helst kan läsa SD:s invandrarpolitiska program och själv ta del av idiotierna. En minoritet i det egna landet. Ha ha!!

Ordet integration innebär att den som invandrar till Sverige underkastar sig de oskrivna lagar man kan tänkas uppleva frivilligt. Om man inte känner för det, så låt bli. Jag har träffat fler än en invandrad person som exempelvis finner det motbjudande hur det frossas i alkohol under högtider och veckoslut. Det kanske kommer som en chock, men vi tillhör ett brännvinsbälte. Det finns länder där man dricker mer måttfullt. Men ok, man behöver inte följa denna gamla rusdryckstradition om man inte vill. Den skrivna lagen däremot gäller oss alla.

Ordet assimilation innebär att den som invandrar till Sverige underkastar sig allt som man säger åt denne att underkasta sig. Frivilligheten är i det här fallet inte gällande. Nu tar du halsar i dig dina obligatoriska spritransoner under fredag/ lördag och är som folk.

Kör ni med uttrycket ”utanförskap”? Det här ordet lärde alliansen ut till befolkningen i samband med sitt klättrande uppför den politiska svensktoppen. Som vi vet blev det inte bara en sommarplåga utan verkar närma sig rekordrotation. Det är verkligen intressant när politik börjar handla om vissa ord. Man skulle kunna få för sig att befolkningens psykiska triggerpunkter utsätts för avancerad massage.

I min spåkula ser jag en mörkhårig man med glasögon rosa skjorta och antydan till dubbelhaka (ibland har han en rund liten hatt). Han säger ordet ”assimilation” om och om igen. Det här oroar mig, men inte så att jag förlorar sömn (jo, kanske lite). Men om han skulle få sällskap av flera finklädda pratkvarnar så tror jag vi är illa ute på allvar. Spetsa öronen efter det där snacket. Det kan komma från en tv apparat eller en kollega. Bollen är hos dig.

Bror duktig

2010-10-15T23:12:00.003+02:00

Visst är jag duktig. Helt osjälviskt bara spyr jag ut ord på internet. Alla som kände sig beklämda över SD:s framgångar och på valnatten frågade sig "vad kan jag göra", och sen inte gjorde något borde känna en svart tung sten i magen av dåligt samvete varje gång de tittar in på den fantastiska och samhällsförändrande trots er bloggen, eller? Kan det vara så att jag som sitter och läser principprogram , migrationsstatistik, och kräks upp viktigheter på nätterna går och småhatar alla lata och oengagerade människor som inte gör det? Tror ni det?

Ni har fel. Tvärtom. Jag gillar er. Jag tycker det är en jäkla tur att världen inte vändes totalt upp och ner som genom ett trollslag. Jag applåderar alla som på måndagen efter valet tänkte "jaha, måndag, men snart är det helg igen undrar hur man ska fixa med lunchen idag då". Jag är en rätt känslig själ. Jag blir upprörd, jag tappar besinningen, jag får ett psykbryt och startar en blogg. Jag är beroende av er som är mer stabilt lagda. Jag vill ju gärna tro att ni som är mer stabilt lagda även är beroende av galenpannor som jag. Något måste ju krångla för er också för att ni ska kunna utvecklas, eller? Jag tror att tonläget hade blivit för högt om alla som knöt näven i fickan på måndagen efter valnatten hade knutit den ovanför fickan istället.

Och vad gör en liten viktigpetterblogg för skillnad egentligen, den kan du förmodligen båda ha och mista utan att det förändrar särskilt mycket för dig, kära läsare.

Själv har jag en utförlig nytta. Jag får tillfälle att ställa mig själv alla de frågor som jag anser vara förknippade med det här ruskiga partiets framgångar. Jag samlar på mig argument, argument som jag kan använda mig av "IRL". För på valnatten kom jag fram till en viktigare sak än att skapa den här bloggen, jag bestämde mig för att jag aldrig vill stå svarslös inför denna politiska kraft som skrämmer mig så mycket. Den här bloggen är inte mitt engagemang, det är en övning för mitt engagemang i en mer påtaglig verklighet. Och vem vet, kanske du som läser kan hitta någon poäng med läsningen, kanske kan du få ett argument du inte hade av mig? Kanske provocerar jag fram dina egna ståndpunkter, så att de blir ännu något tydligare? Det är i så fall en positiv och välkommen bieffekt av min svada.

En för mig mycket kär person skickade ett (kanske något onyanserat) sms till mig någon timme efter tolvslaget på valnatten. Det löd "imorgon börjar kampen mot Nazisterna".

Jag kan tänka mig att avsändarens eget engagemang bestod av att nästa dag i icke rasismens namn gå ut med hunden på pinkprommenad precis som varje morgon. Och vet ni vad, jag tycker att det på sitt sätt är ett alldeles lysande sätt att bjuda på motstånd. Vi odlar våra täppor och njuter av livet. Jag har startat en blogg och rört upp himmel och jord. Du kanske har startat ett lugn och rört om i en kaffekopp. Alla behövs.

Amen

Besvärjelsen

2010-10-15T13:17:00.008+02:00

Nu har det börjat. Lägger ni märket till det? Det där knappt märkbara ljudet av ingenting alls som hörs varje gång någonting normaliseras. För när du sitter med din fredagsgrogg och myser ikväll så myser du i ett land som nu (som utlovat) är ”lite mer som Europa”. Men då menar jag inte vinluncher, siestor eller pudersnö i slalombacken. Jag menar att Sverige nu är något mindre politisk korrekt. Alla verklighetsfrånvända typer som pratar om ”människors lika värde” och annat har fått på snoken. Vi har nu vårat helt eget rasistiska parti som representerar alla de rasistiska väljare som känt sig så kvästa av en akademisk elit. En enligt vissa helt ”overklig” elit.

Men nu kan du fira du verkliga människa. Skruva upp Eddie Meduza på max och sätt foppatoffleklackarna i taket, för nu är det din tur. Overklighetens folk har återvänt till den fantasi de kom från, nu är det du som håller i rodret. Nu är det du som är underdog och hjälte, nu är det du som är folkrörelsen och framtiden. Hur kunde de tro att demokratin skulle börja gälla och omfatta även obskyra minoriteter? Så omoget. Demokratin är ju bara till för vanliga människor såklart. Och vanliga människor vill inte krångla till det för sig. Man vill ha sitt kneg, sin fredagsgrogg och lite kuckeliku med ”regeringen” ibland när andan faller på.

Utvecklingen för alla utom de så högt ärbara vanliga slutar här. Demokratiexperimentet är över för alla andras del. Nu ska det satsas på Hembygdsgård och tradition!

Men vänta nu? Prasslade det inte inte lite i skogsbrynet där borta? Vad är det som dansar i dimmorna på ängen? Vad är det som kryper uppför ryggraden när fullmånen lyser? Hörde jag ett performancerop som ekade nere vid älven?

En del må förvandlas till sten när den ariska solen stiger från helvetet för att lysa över Europa ytterligare en gång. Men jag lovar, den kommer alltid att följas av en magisk och högst overklig midsommarnattsdröm återigen.

Sov så gott inatt. Och om du anar något drömlikt i skogsbrynet, så var lugn. Det finns ingen anledning att skrämmas av det. Det overkliga är vanligare än du tror.

Extremisterna del 2

2010-10-14T20:45:00.003+02:00

Vi har hört om dem till leda. Även från mitt håll. Vänsterextremisterna är de där som ”skriker ut sitt hat” på antirasistiska demonstrationer. Jag förnekar inte att det existerar en våldsam och farlig grupp vänsterextremister. Dessa har enligt Säpo utökat sin verksamhet (som riktar sig först och främst mot Sverigedemokraterna) under årets valrörelse. De finns på riktigt och jag tycker naturligtvis att deras politiska våld är förkastligt. De är anledningen till att jag får stå ut med att bli kallad ”kommunistdjävel” och andra pigga tillrop av det blåa laget. De är anledningen till att SD kan leka martyrer fullt ut nu. De bär enligt mig en del av ansvaret för att SD nu lyckats ta sig så långt. Men jag har några påpekanden:

1. Hur många av deltagarna på en antirasistisk demonstration är ”extrema” och står under Säpos bevakning? Självklart inte en majoritet, förmodligen kanske inte ens överhuvudtaget en representation. Att folk skriker osmakligheter under demonstrationer är däremot kanske oundvikligt. Tonåringar kan vara lite onyanserade när de blir uppjagade. Även vissa vuxna mognar sent.

2. Varför ordnas inga antirasistiska demonstrationer under blå flagg? Tycker borgerliga väljare att rasism är bra? Det är verkligen dåligt att SD hela tiden kan hävda att ”det där är bara en galen vänstergrej”. Man kanske kan ordna stadsjeepsrally på Djursholm eller något? Ursäkta, ett litet skämt bara. Ni kanske kan uttala er myndigt och moget i det offentliga rummet, tillsammans liksom. I en grupp?

3. Högerextremister utgjorde och utgör en betydande del av SD:s anhängare men nu har man putsat upp fasaden. Det är helt sanslöst att det här partiet ständigt pratar om hotet från extremister, när själva partiet SD är sprunget ur exempelvis extremhögerrörelsen BSS, nu snackar vi inte enbart om ideologier från tidigare sekel som ekar in i nutiden, nu pratar vi om 1980-tal.

1999 Sköts Björn Söderberg till döds av tre nynazister i sitt hem. Detta var en svarsreaktion på att Björn offentliggjort att en av hans kollegor tillhörde en nynazistisk rörelse.

Så kom igen. Vilket parti har sina rötter i en högerextrem och öppet rasistiskt rörelse som dök upp för 20-talet år sen? Vilket parti tror ni Björn Söderbergs mördare skulle rösta på om de fick välja bland dem som nu sitter i riksdagen? Ni vet vilket. Det vet vi alla.

P.S

2010-10-14T00:47:00.002+02:00

2000

X berättar för mig om den vuxna främlingen som brände hans hand med en cigarett och väste djävla neger. X var 12 då.

2010

Jimmie Åkesson upplever sitt livs största kränkning när man från kyrkans håll tar ställning mot rasism.

2011

2012

2013

2014.......

2020???

När kommer folk sluta tycka synd om Sverigedemokraterna för det som hände 2010? Själv måste jag medge att jag fastnade lite i 2000.

Pledge of Allegiance

2010-10-13T22:47:00.005+02:00

"I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the republic for which it stands, one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all"

Under min tid som invandrare så läste jag den där ramsan varje dag i början på skoldagen med handen på mitt hjärta. När USA:s krig mot Irak angående Kuwait satte igång kompletterade vi med nationalsången också. Är det något åt det hållet Sverigedemokraterna har i åtanke när dom säger att:

”Partiet vill skapa en anda av fosterlandskärlek och gemenskap”

Låt mig berätta om min fosterlandskärlek. Min fosterlandskärlek består bland annat av min möjlighet att som Carl Johan De Geer skriva ”kuken” på våran flagga. Ingen här kräver att jag ska himla med ögonen och rapa upp hur förträffligt allting är. Det tycker jag är förträffligt. Jag är fullständigt fri att vända min näsa helt mot strömmen. Jag kan avfärda merparten av befolkningen och köra mitt helt egna race, detta är alltid svårt för alla, men i våran kultur är det ändå relativt okej (jämför med att bli stenad till döds för att man hånglade exempelvis). Jag tycker nationalsången är dålig, jag tycker att allsång på Skansen är töntigt, och att köttbullar med lingonsylt inte ens är i närheten av en thailändsk bläckfisksallad. Det fina är att ingen kräver att jag ska uppskatta vissa saker heller, jag får göra precis som jag vill. Jag vill inte känna någon ”fosterlandskärlek”. Jag vill inte ha någon ”gemenskap” med en massa bilmeckarkillar som drar negerskämt och snackar sin eviga fotboll. Jag vill inte göra honnör åt någon flagga, hylla gamla blodtörstiga kungar eller fjanta runt i folkdräkt.

Men jag älskar på mitt eget lilla vis mitt öööööhmmm ”fosterland”. Jag går och röstar och väljer vad jag vill. Ingen behöver få veta vad, det finns flera partier och dom tycker olika saker. Helt fantastiskt! Jag blir sjuk och behöver behandling och mediciner som kostar x miljoner kronor, och det betalar vi tillsammans, jag behövde inte sälja lägenheten! Wow! Jag lånar pengar och studerar på ett universitet, jag är inte beroende av en rik förälder för att kunna plugga. Otroligt! Jag kan försöka meddela vad jag funnit utanför allsångssverige med ett abstrakt konstverk som någon kanske förstår, eller misstolkar, eller vadsomhelst. Perfekt!

Och när Zlatan ytterligare en gång på något egotrippat och urflippat sätt sätter den där lilla bollen exakt där den ska vara, så kan inte ens kultursnobben jag värja mig för fotbollen. Heja Rosengård!

Anslagstavlan

2010-10-11T22:20:00.008+02:00

Jag har fått en del reaktioner på att mina kommentatorsfält inte är öppnade. Detta är såklart befogat. Det är problematiskt att driva en blogg med tydlig politisk agenda och inte tillåta kommentering, javisst. Men jag tror att de flesta vid det här laget har noterat vad som händer på internet när Sverigedemokraterna kommer på tal. Hundratals populistiska argument staplas på varandra och punkteras med en rasistisk plump typ ”skicka hem varenda djävel”. Den intellektuellt lagda internetläsaren suckar nog högt och slår igen sin laptop, ”varför ska jag lägga energi på det här” frågar denna någon sig kanske. Så där har du det, artikeln blogginlägget eller vad det nu var som menade att föra fram en antirasistisk tanke är plötsligt överklottrat av hundratals arga inlägg om hur hemskt det är med mångkultur, invandring och hur ingen någonsin berättar det.

Jag har alltså valt den här vägen i bloggen. Här för jag fram min mening. Det står vem som helst fritt att göra exakt samma sak, eller att länka mina inlägg till valfritt annat forum och debattera dom där. Vilket jag såklart hoppas att du, kära läsare gör. Vidare så står det oss alla fritt att utnyttja den förträffliga svenska demokratins samtliga möjligheter till uttryck. Skriv en gnällig insändare. Starta en tidning själv. Eller vadsomhelst. Som jag sagt förut: kom bara inte och påstå att någon försöker hindra dig. Vi har alla utmärkta möjligheter att föra ut våran sak. Sen hur väl vi för ut den, det är upp till var och en.

Det kallas för demokrati, för var dag blir den bättre men bra lär den aldrig bli.

Som Cornelis Wreesvijk, krigsflykting från Holland sjöng en gång.

Hedersknyfflarna

2010-10-11T01:29:00.002+02:00

Vi måste prata. Vi måste prata om Islam och om muslimer. Hela tiden måste vi göra det tydligen. Så fort vi inte pratar om Islam och om muslimer så är vi politiskt korrekta idioter och inte värda att tas på allvar. De som känner till ”sanningen” vill bara prata om Islam och muslimer. Att känna till sanningen är synonymt med att bara kunna prata om Islam och muslimer och att vara kritisk mot Islam och muslimer. Det är det sanna. Den sanna vägen. Vi som inte vill prata om Islam och muslimer hela tiden, vi är de otrogna. Vi måste prata om vad muslimer ska få ha på sig. Om någon begår ett brott måste vi prata om Islam och muslimer.

Om en kvinna blir mördad för att hon vill bestämma över sitt liv själv måste vi prata om Islam och muslimer, men om hon blir mördad av sin svenska man så behöver vi inte prata om Sverige, kristendomen, eller om hur män blir män i Sverige. Då ska vi prata om sjukdom. ”Han var sjuk” ska man säga då. ”Sjuk i huvudet, inte normal”. Om ett helt samhälle med sin kristna kyrka i spetsen försvarar en våldtäkt och smutskastar offret så är det inte tal om någon hederskultur. Det är bara den vanliga svenska kulturen, helt ofarlig.

Jag förnekar inte en sekund att det kan finnas någonting ruttet i moske'er, synagogor, katedraler, kyrkor och andra heliga tempel. Jag förutsätter det. Religionen är ett gift för folket om du frågar mig. Jag tror på evolutionen, på att kärlek såklart får finnas mellan samkönade par (är inte det väldigt basic?) och på ett "gör vad du vill men försök vara snäll" i största allmänhet.

Jag tror det är osunt att bära upp vissa profeter på en piedestal på det där viset. Tänk själv istället. Jag bryr mig inte om figuren på piedestalen heter Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Jesus, Mohammed, eller något annat i den stilen. Ingen sitter på hela sanningen, vi behöver varandra för komplementerande uppgifter genom hela livet. Jag tycker det är sunt att förhålla sig ganska skeptisk till det mesta. Även till folk med halleluljablick som i trans upprepar sitt heliga mantra om att vi måste ”prata om Islam, vi måste prata om muslimer”. Vi måste såklart prata om allt. Vad är problemet Sherlock?

Öppet brev till ett ospecificerat oss

2010-10-09T02:43:00.009+02:00

Hej, särskilt du med en etnisk och kulturell bakgrund som liknar min egen....

En del skulle kanske påstå att min generation, min klass (jag är 30 någonting, vit, uppväxt i ett medelklasshem) helt saknar politisk drivkraft eller kanske drivkraft överhuvudtaget. Eller att drivkraften mest kretsar kring att utforma ett stilrent hem, eller att i allmänhet tävla om vem som har ballast leksaker. Detta skulle i så fall kunna bero på att en mycket stor del av oss har haft våra grundläggande behov och fler därtill fullständigt tillfredsställda sen den dag vi lämnade våra mödrars kroppar. Vi sattes till världen mest för att konsumera. Föräldrarna hoppades kanske på att vi åtminstone skulle kunna uppbåda tillräckligt med energi för att uppskatta den förträffliga lekplats som krattats åt oss. Lekplatsen finns kvar, Sverige utgör fortfarande en välordnad, rik och fredlig liten ö i en mycket våldsam och brutal värld. Men världen knackar på.

Den knackade till exempel på med full kraft den 11:e september 2001. Jag satt i fikarummet på en högskola och satte kaffet i halsen när en kurskamrat kom rusande med sin pappa i mobiltelefonen som från första parkett i New York just meddelat att ”Manhattan brinner”. Jag och fikasällskapet tittade på varandra och konstaterade ganska snabbt att ”nu kommer sheriffen i Washington att gå bananas”. Vi förväntade oss kanske ett 3:e världskrig. Föräldrarnas mardrömsvisioner om kallakrigsatombomber från barndomen vaknade till liv. I någon vecka levde många av oss i någon sorts bubbla där två skyskrapor rasade framför oss om och om igen. Ganska många skulle nog hålla med mig om att Sheriffen faktiskt gick bananas. En del häpnade när kriget mot terrorismen inte verkade vara som i ”Top Gun”. Mystiska fångläger, fängelser där amerikanska soldater begick sexuella övergrepp mot fångarna. På ett sätt fanns ändå någon slags linje. Alla vet väll vad som händer med skurken i en amerikansk film. Var det ändå lite naivt att tro att krig skulle handla om något annat än att bomba barn och skära fingrarna av motståndarna? Trots allt så gillar världen krig. Vem kan motstå en man i uniform? Mängden med förträffliga Hollywoodskildringar av kriget mot terrorismen kommer såklart gynna min underhållningsbenägna generation alldeles ypperligt. Det blir tusentals tummar upp på facebook, sanna mina ord. Även Sverigedemokraterna gynnas såklart av den boll som sattes i rullning den där dagen när tornen föll. Världen hade fått nya bad guys. I hålet som kommunisterna lämnat efter sig passade nu ”muslimerna” som handen i handsken.

Ett snabbt högteknologiskt blixtkrig utan civila offer skulle genomföras för att störta lord Vader himself och införa demokrati. Några veckor max, sen är det klart. Happy ending och hjältesoldaten får tjejen. Blir det bra så?

Här är vi nu några år senare. Blodet sprutar i vanlig ordning, men inte så mycket över Sverige. Den 3:e största invandrargruppen i Sverige kommer från Irak. Ett land där privatägda soldater från en fjärran stormakt bekämpar terrorism och bevakar demokrati som en säljbar tjänst. Tänk dig motsvarande scenario hemma i Trollhättan eller var du nu är.

Så kom igen alla ni andra 30 någonting medelklassbrats där ute. Nu tycker jag att det är såhär: Vi sitter kvar i Ikeasofforna (det låter bra så långt va?). Vi fortsätter vara som små feta Tolkien Hober som mest undrar vad vi ska äta härnäst. Vi kan hålla på och debattera om våra små höger/ vänster allianser hit och dit var fjärde år. Och sen betalar vi för våran totala oförmåga att överhuvudtaget engagera oss i någonting som rör sig utanför våran egen navel genom att släppa in och hjälpa varenda djävel som vill komma hit. Sen gillar vi läget och försöker ha vett att göra det som våra föräldrar hoppades på. Vara nöjda. Det inkluderar självklart inte att rösta på ett missnöjesparti.

Drömmen om Tuvalu

2010-10-07T20:53:00.006+02:00

Det finns ett begrepp som nu är fullständigt etablerat på alla nivåer. Hur länge sedan var det som du själv pratade om ”invandrarna” eller ”invandringen”? Själv börjar jag så smått bli ”hansom troratthanskaräddavärldenmedenblogg killen” med folk. Det blir invandrare hit och Sverigedemokraterna dit hela dagarna. Men jag har nyheter:

Det finns inga invandrare

Den enda invandraren som finns är den juridiska invandraren. Hon eller han som lämnar det ena landet för det andra. Det alla invandrare har gemensamt är just detta, sen är likheterna slut. Det är inte ens säkert att man har särskilt mycket gemensamt med någon som kommer från samma land. Såklart.

Jag har på sista tiden övervägt att utvandra från Sverige eftersom en del av mina landsmän tydligen tycker att Sverigedemokraterna är skickade att styra landet. Jag har drömt mig bort till Tuvalu. Men tänk om Ian Wachtmeister har samma plan! Vi skulle förmodligen bli de enda svenska invandrarna i landet. Jag skulle tycka att det var jätteobehagligt att bli bemött utifrån hur Ian betedde sig. Om Ian var dryg och uppblåst, vore det trist om folk började tro att jag var likadan. ”Sådär är svenskarna” kanske folk skulle säga. Tänk om det så småningom växte fram ett främlingsfientligt parti på Tuvalu. Jag och Ian, ”invandrarna” anklagades för att vi bar på en ”aggressiv gen” (bara för att Ian snattade en gång).

Jag larvar mig. Men jag menar allvar. Sedan när är det egentligen okej att ständigt hänvisa till ”invandrarna”? Vilka är det vi talar om? Vi menar kanske den ganska stora grupp emigrerade i landet födda som varje år återvänder och i statistiken alltså kallas för invandrare? Varför ska vi i debatten rörande integration ständigt godta denna smått ointelligenta generalisering? Kan vi utöka kategorierna?

Ska vi prata om kulturella skillnader, låt oss prata om kulturella skillnader på riktigt. Eller är det enda vi ska göra att skapa en gemensam kultur av enkla svartvita vi-och-dom-resonemang? Sverigedemokraterna nämner ständigt invandrarna och invandring. Om de hade visat en tydligare ryggrad. Om de hade bekänt färg fullt ut. Om de hade vågat vara mer specifika. Då tror jag vi alla vet vilka färger det skulle bli tal om. Vissa bär den på sin uniform. Andra på sin hud.

Extremisterna

2010-10-07T00:59:00.005+02:00

Jag har i ett tidigare inlägg tagit bestämt avstånd från alla former av våld eller hot som riktas mot SD:s politiker och anhängare. Detta står jag för. Det är ingen specifik hållning som jag odlar just gentemot dessa damer och herrar. Jag tar avstånd från alla former av våld som utövas mot alla. Kalla mig gammaldags. Naturligtvis känner jag att det är nödvändigt att nämna detta eftersom det är en av de knappar som SD i sina publika framträdanden ständigt trycker på. De lever under hot, man är rädd för ”vänsterextremisterna”. Säpo erbjuder skydd för politiker som lever under hot från extrema grupper. Vi andra lever under skydd av polis. Polisen gör förmodligen så gott man kan men 2009 anmäldes 5800 brott med tydliga hatbrottsmotiv. De vanligaste av dessa hade rasistiska eller främlingsfientliga motiv (4120 stycken). På andra plats kommer brotten som har sina motiv i offrets sexuella läggning (1060 stycken). Av samtliga är en betydande del våldsbrott. De av oss som har

a) en sexuell läggning

eller

b) en hud som har en annan nyans en blek/rosa/grå

har alltså all anledning att oroa oss inte för vänsterextrema grupper utan för högerextrema grupper. Detta verkar Sverigedemokraterna som säger sig vilja ta krafttag mot brottsligheten bry sig föga om. Däremot erbjuder man invandrade svenskar att återvända till de länder de föddes i (enligt principprogrammet) om de inte tål den helsvenska helyllerasismen. För gärningsmännen bakom brotten där sexuell läggning var motivet erbjuder man sitt stöd.

De åtta budorden

2010-10-05T22:23:00.002+02:00

”I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor”

Det lär ha varit dessa ord som fick Jimmie Åkesson (för dagen klädd i en liten lustig rund hatt) och hans partikamrater att i bästa dramaqueen-anda storma ut ur Storkyrkan idag. Så klantigt. Jag hade lurats att tro att Sverigedemokraterna verkligen hade odlat en strategisk ådra vid det här laget. Jag hade nog gissat på att Jimmie skulle ha suttit kvar i bänken, nickat igenkännande, och sedan med ett försynt litet leende på läpparna berättat för media att det frihetsälskande och medkännande partiet han representerar självklart ställer sig bakom biskopens ord. Det hade varit listigare, halare. Istället bjuds nu alla vi som inte håller med partiet upp till dans (är det gammeldans?), och det är inte Jimmie som för. Orden här ovanför orsakade alltså den största kränkning som Jimmie Åkesson upplevt i sitt liv. I så fall måste det ju betyda att han och Sverigedemokraterna inte ställer sig bakom dessa ord. Vi kan alltså konstatera att de anser följande:

1. Den rasism som säger att du inte är lika bra som jag är en bra ide.

2. Du ska inte ha samma rättigheter som jag.

3. Du är inte värd samma rättigheter som jag.

4. Du är inte värd ett liv i frihet. Men det är jag.

5. Man ska ha olika rättigheter beroende på var man är född.

6. Det är värdigt att en demokrati gör skillnad på människor.

7. Troende människor ska göra skillnad på människor.

8. En värdig människa gör skillnad på folk och folk.

Det här är väl ungefär de värderingar som de flesta väljare i landet förknippar Sverigedemokraterna med, och som SD i vanliga fall försöker smeta ut och beslöja. Men dagen till ära väljer alltså partiet att lätta på folkdräktshättan och låta lite av den ruttna stanken från historien sippra ut. Jag tycker även att det visar på den låga graden av seriositet. Är det detta vi har framför oss nu i fyra år? Klassens pajas som spelar upp en liten metateater framför kamerorna och ständigt hänvisar till hur jobbigt det är att vara han? Vi har sett den här martyrshowen några gånger nu. En del skulle kanske hävda att killen på korset inne i kyrkan var en mer ursprunglig och välmotiverad martyr. Han lär ju ha valt korset för att hävda sin princip. Jag är ingen anhängare av Kristus som sagt, men om man ska tro på myten om killen så lär han knappast ha vänt på steken och stuckit när läget hettade till. Han lär ha uppvisat ett äkta mod inför sina förföljare och plågoandar. Han lär ha vänt andra kinden till och fortsatt stirra dem i ögonen. Astrid Lindgren skriver om civilkurage: ”annars är man bara en liten lort”.

Sverigedemokraternas principprogram del 3

2010-10-01T14:32:00.003+02:00

”De skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv och bör erkännas

och skyddas till allas gagn”

Det låter bra eller hur? Det finns en retorisk finess här som genomsyrar hela idén som partiet Sverigedemokraterna nu vilar på. Det handlar om att kunna påstå att man är för mångkultur, att man inte är rasist, och att man är för invandring. Detta ska kombineras med idén om att det etniskt homogena samhället är det trygga, att den genuina svenska kulturen är hotad av mångkulturen och att en minskad invandring är det bästa sättet att spara pengar. Det viktiga med meningen jag i detta inlägg valt från principprogrammet är att de SKILDA kulturerna är vårat gemensamma arv. I Sverigedemokraternas värld är kulturen bäst när den är skild från andra, och alltså "genuin". Jag bryr mig inte om hur många främlingsfientliga partier som härjar runtom i Europa nu, det finns något tryggt i att kunna konstatera att deras vision om åtskilda kulturer aldrig kommer att förverkligas. Det är för sent för det. Det har alltid varit för sent. Det var för sent när människan lämnade Afrika för många tusen år sedan. Det var för sent när det romerska riket slukade en stor del av världen. Det var för sent när bilen började rulla, när flygplanet började flyga, och när en finnig tonåring med stora glasögon som hette Bill Gates satt och pillade med sin första dator hemma i garaget. Kultur blandas och sprids av sig själv. Annars är den inte kultur. En viss mängd människor på en viss plats kan vid ett visst ögonblick framställa något, ett beteende, ett konstverk som känns som ”deras egna”. Så fort de är klara är det för sent. Michelangelo låg (med start år 1508) på rygg under 20 månader och målade taket i det sixtinska kapellet. Inte ens när han låg där och skissade var det hans eget, det var ett gigg för brödfödan som man säger. När jag 496 år senare besökte detta så omtalade rum, införlivade jag en del av det i mig själv. Konstverket filtrerades genom min sekulariserade västerländska person, och nu tillhör en liten del av det mig. Ingenting i hela världen kommer någonsin kunna stoppa den processen. Det är verkligen naivt att tro det.

Drömjobbet

2010-09-30T17:31:00.004+02:00

Jag ska alltså ”vägra se SD som en maktfaktor i mitt liv”. Detta är omöjligt. Tvärtom så betalar jag deras lön. 300 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar hamnar nu i SD:s kassakista (istället för att exempelvis gynna pensionärerna, det är kanske konstigt att sätta dessa två utbetalningar i relation till varandra, men det är ju tydligen den leken vi ska leka). Det här ger såklart den så kallade arbetslinjen nya dimensioner. SD anställer nu som aldrig förr. Kommer partiets behov av nyrekrytering att kunna rädda människor från det så fruktade ”utanförskapet”? Utanförskapet sägs ju ofta dominera områden utanför olika svenska städers stadskärnor. Förorterna. Särskilt de ”invandrartäta” förorterna. Intressant det där med ord som ”invandrartät”, vilka invandrare pratar vi om? Är en ”invandrare” automatiskt en person med bakgrund i ett särskilt land? Är det en person med en särskild hudfärg? Skulle det kunna vara någon från Norge eller räknas inte det? Men okej. Enkla generaliseringar är tidens melodi. En invandrare betyder på mediaspråk en ung vilsen man från Rosengård, förmodligen är han muslim. Frågan är, kommer denna vilsna själ nu att ges chansen att leva ett fullvärdigt vuxenliv genom anställning som kanslist hos Sverigedemokraterna? De påstår ju att:

”Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund”

Detta borde naturligtvis reflekteras i partiets personalpolitik. Personalstaben borde vara en glittrande regnbåge. I receptionen möts du av en vit medelålders man, på kontoret får du träffa en ung rullstolsburen kvinna som kom till Sverige från Iran som barn. Överrepresentationen av män kan motas med ”vi ser gärna kvinnliga sökanden”. Överrepresentationen av vita och inom landets gränser födda svenskar går också att stävja ”vi ser gärna sökanden med annan etnisk bakgrund än svensk” som det heter i platsannonserna ibland. Att man inte ska diskrimineras på grund av sexuell läggning står det ingenting om så det lämnar vi därhän. Sverigedemokraterna kan utan problem diskriminera homosexuella utan att vi kan anklaga dem för att inte följa sitt eget principprogram. Hur som helst: om vi vid nästkommande valvaka möts av samma kritvita medelålders mans-skara som stod och fotbollshejade i rutan i år, måste ju det betyda att partiet misslyckats i sina ambitioner att inte diskriminera. Hade inte det varit förargligt? Jag själv ser helt klart hellre ett multietniskt rasistparti i riksdagen än det helvita rasistparti som sitter där nu.

Invånaren i spegeln

2010-09-29T00:47:00.003+02:00

Vi är alla människor. Det är själva grundbulten här. Vårt blod strömmar lika rött ur ådrorna om någon skär oss. Föräldrar gör vad som helst för att skydda sina barn. Barn gör nästan vad som helst för att slippa bli mobbade och inga barn väljer sina föräldrar. Sverigedemokraterna är ett politiskt parti som på demokratisk väg valts in i riksdagen. Jag tycker inte att det är helt lyckat. Kanske inte du heller. Jag kommer fortsätta att störa mig på och skriva om en politik som jag uppfattar som fullständigt befängd. Jag kommer aldrig någonsin tycka att det är motiverat att förfölja, hota eller misshandla en medmänniska. Nu hör även vissa av Sverigedemokraternas anhängare till den skara som på allvar bär på upplevelsen av att leva under hot. Kärlek kan kanske förändra en människa. Hot våld och hån kan störta oss alla i fördärvet. Jag tillåter mig en ironisk ton här på bloggen, jag anser mig i yttrandefrihetens namn ha rätt att retas. Jag anser mig även i yttrandefrihetens namn ha ett ansvar att ständigt hårdgranska blicken som möter mig i spegeln. Kanske döljer sig den värsta förtryckaren där?

Kulturdokumentet

2010-09-28T20:17:00.002+02:00

Ni har också hört snacket. En del verkar uppleva att traditionerna är hotade. Vilka traditioner kanske du säger? Det kan handla om att få fira midsommar. Det kan handla om att få fira jul. Min senaste midsommar firades i bästa vykortsanda. Det var skärgård, det var midsommarstång, det var lekar för barnen, det var knytkalas för de vuxna. Det var idel röda stugor med vita knutar. Fiolgnissel vid bryggan och en aggressiv mås som faktiskt verkade försöka döda mig. Jag upplevde fler hot än det. Några moln hotade som vanligt att regna på mig, en skock mygg bet mig oupphörligen och nubben smakade bra men bar på ett inbyggt hot om ett tufft uppvaknande dagen efter. Jag är en dålig traditionalist måste jag erkänna. Jag bryr mig inte ett dugg om den hedniska midsommarstångens befruktande av moder natur. Jag vänder även Jesus ryggen på hans födelsedag och fokuserar på huvudintresset för min del, intagandet av salt fisk, goda ostar och umgänge med människor som jag älskar. Med all respekt: jag skiter högaktningsfullt i vad du själv gör vid dessa högtidliga tillfällen, som jag tidigare påpekat så lever vi ju i en demokrati. Om du vill bära folkdräkt, be till gud, dansa hambo och plocka sju sorters blommor så tycker jag att du ska göra det. Dansa små grodorna. Sätt ut gröt till tomten. Men kom inte och påstå att någon försöker hindra dig från att göra det. Vi är alla i vår fulla rätt att göra vad vi vill så länge det inte skadar någon. Alla som nu befinner sig i landet har nämligen en gemensam värdegrund som vi underkastar oss, som förenar oss. Den brukar kallas för Sveriges rikes lag. Den garanterar att du får fira vad du vill när du vill hur du vill och med vem du vill. Bra va? السلام عليكم

Svenska för riksdagsmän

2010-09-26T11:11:00.002+02:00

Under veckan som gått har pannor rynkats på många håll och kanter. Vem var det som röstade? Hur kunde SD ta sig ända in i riksdagen? En bidragande orsak var naturligtvis den ”tvätt” som SD har genomgått. Partiet är inte längre enbart en klubb för ölrapande tonårskillar med rakade huvuden. Grabbarna har växt upp, skaffat sig en karriär, en slips och lärt sig prata. Under processen att försöka göra partiet rumsrent blickade man naturligtvis på de redan etablerade partierna. Det första man la märket till var en blomsterträdgård. Där blommade rosor, blåklint, vitsippor, nejlikor, maskrosor och fyrklöver. Grabbar! Vi måste ha en blomma. Blev den naturliga följden av denna upptäckt. Blåsippan blev naturligtvis en utmärkt symbol, drypande av sentimentalt symbolvärde. Blåsippan är ju fridlyst, den lever under hot. Sverigedemokraternas hela grundidé är ju upplevelsen av att vara hotad. Att vara rädd. Sedan kanske någon eller några gjorde sig besväret att läsa igenom andra partiprogram och övrigt material. Där fann de formuleringar som "jämlikhet", "ingen skall bli diskriminerad" och liknande. Kanske la man märke till att formuleringar av det slaget verkade vara en grundförutsättning för att få vara med i den etablerade skaran. In med det i programmet! De där orden verkade ju ändå inte ha fått fäste i verkligheten. Grabbarna fattade, det där var en biljett. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter? Ta med den också. Vissa saker ska bara stå där. Man kan påpeka det om någon till exempel påstår att man är rasist. Då kan man säga ”i vårt principprogram står det...”. Men, det råkar finnas ett litet problem. Om man säger sig stå för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter så förpliktigar det en hel del. Man kan liksom inte utforma politiken i övrigt hur som helst. Det visste kanske grabbarna, men vafan. Vem orkar läsa? Väljarna? De där som röstar på den snyggaste blomman vart fjärde år? Artikel nummer tjugotvå ur nyss nämnda FN-dokument lyder som följer:

”Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser”

Vem tycker egentligen att Sverigedemokraterna jobbar för social trygghet? Eller för kulturella rättigheter? Det är många som har känt sig personligt utpekade den här veckan. Många tårar har runnit. ”Sverige är svenskarnas land” står det i Sverigedemokraternas principprogram i stycket ”nationell frihet”. Ordet "svensk" definieras tidigare i texten: ” svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk.”. Budskapet är tydligt: du som inte uppfattas som svensk hör inte till landet. Det finns många medborgare som vittnar om att de trots att de föds här aldrig blir erkända eller uppfattas som svenskar. Skall dessa personer alltså fråntas sitt medborgarskap? Att på ett politiskt plan förneka en stor del av invånarna rätten att tillhöra landet är ett mycket konstigt sätt att skydda hävdandet av människovärdet. Givetvis är det tvärtom ett hot mot den rätten. Ett öppet hot.

Men grabbarna fattade, det är precis som när man spöar någon på stan. Ingen bryr sig, alla kommer bara gå förbi.

Mi

2010-09-24T07:19:00.002+02:00

Manschauvinism. Det var länge sedan det ordet var på tapeten. Ett ord som innebär att man utgår från att män av naturen är överlägsna kvinnor. När pojkar i skolan retar andra pojkar som bär ”tjejfärgen” rosa så är de manschauvinister. Rosa är en tjejfärg och tjej är lågstatus. För många små pojkar är en tjej det värsta man kan vara redan på dagis. Visst låter det bekant? Den pojke som bär denna så laddade kulör får även han såklart acceptera en hackordning. Genuspedagogik syftar till att luckra upp denna stela attityd och försöka vidga barnens synsätt. Kanske kan vi ha en mer tillåtande stämning, skulle det kunna vara okej att ha på sig vilken färg man vill? Vi lever ju trots allt i en demokrati. Visst är det intressant att vissa färger är så laddade med värdering? Hudfärger har jag inte ens nämnt ännu. Sverigedemokraterna vill avveckla det skattefinansierade stödet till genuspedagogik. Den sägs vara ”verklighetsfrånvänd”. Vi ska inte ”exprimentera” med barnens könsidentitet. Vi ska inte ”ändra våra barns och ungdomars beteendemönster” heter det. Vi ska alltså spara den här ide'n om att rosa är en djävla tjejfärg. Därför är den dålig. Därför kan man mobba alla som bär den. Vilket parti har lägst status bland väljarna? Det rosa partiet. Nu sitter Manschauvinistiskt initiativ i vår riksdag.

Gåtan

2010-09-23T00:15:00.002+02:00

Kan du gissa vilket land...

... som plagget du kanske just nu bär, så kallade ”jeans” kommer ifrån? Som genom en kreativ korsbefruktning av olika kulturer gett upphov till den musik som dominerar Sveriges radiokanaler? Vars tv-serier även ikväll sänds i om inte samtliga så i de allra flesta svenska tv-kanaler? Har en restaurangkedja som finns i de flesta svenska städer? Vars modersmål är det enda obligatoriska språket i grundskolan förutom svenska? Är det land som våra borgerliga politiker fäste sin blick på och fann nyliberalism? Är det land som flest svenskar har emigrerat till under historien? Som gett oss ett visst läskedrycksmärke, vilket finns överallt där man köper läsk? Som dominerar utbudet av biofilmer? Som den ekonomiska kris som skakade vår värld nyligen startade i? Som har placerat svenska medborgare i fångläger? Som bidragit starkt till den militära konflikten i Afghanistan där Sverige nu har soldater (som SD nu omedelbart vill kalla hem)? Som gett oss den röd- och vitklädde tomte som varje jul besöker ett stort antal hem i Sverige? Som även gett oss de seriefigurer många betraktar som en tradition samma kväll? Som gav upphov till den musikkanal som hade en fullständigt central plats i svenska ungdomars liv under många år? Som har en population som är allt annat än etnisk och kulturellt homogen? Jag tror att du vet vilket land jag talar om. Jag talar om det land som gett upphov till det som i praktiken utgör en mycket stor del av de svenska medborgarnas gemensamma kultur. Även jag underkastar mig dessa traditioner. Och det besvärar mig inte. Blott Sverige svenska McDonaldsrestauranger har. Fine. Sverigedemokraterna som är så måna om den genuina svenska kulturen, hur kommenterar de det här? Det gör de inte. De påstår att muslimer håller på att ta över Sverige. Mycket märkligt.

Sverigedemokraternas principprogram del 2

2010-09-22T00:50:00.002+02:00

"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen"

Detta inleder stycket ”den nationalistiska principen” i Sverigedemokraternas principprogram. Det vilar så enormt mycket i det här påståendet. Mycket av det som är upprörande med Sverigedemokraterna går att utvinna ur den här meningen. Det är en mening som Hitler kunde ha uttalat. Att ett samhälles trygghet vilar på en hög grad av etnisk likhet, undra om de medborgare i vårt land som har fått uppleva etnisk rensning håller med om det? Själva begreppet etnisk rensning dök upp i det svenska språket under kriget i det forna Jugoslavien, det land som Sverige under 1990 talet tog emot flest invandrare ifrån. Hur är det med deras trygghet? Ett solidariskt samhälle skulle enligt SDs definition alltså inte tagit emot dessa flyktingar, därför att dom inte visade upp en etnisk och kulturell likhet i tillräckligt hög grad?

För övrigt tar jag självklart avstånd från alla former av våld riktad mot SD politiker, deras väljare, eller andra medborgare. Mitt hjärta är kanske inte det största men tillräckligt stort för det.

Sverigedemokraternas principprogram del 1

2010-09-21T00:07:00.002+02:00

”Sverigedemokraterna bildades den 6 februari 1988, i första hand som ett intresseparti för svenskar. Den enande faktorn var motståndet mot den förda invandringspolitiken, vilken man såg som alltför vidlyftig och därmed som ett hot mot vårt land, såväl ekonomiskt som socialt.”

Redan här tycker jag att Sverigedemokraterna var fel ute. Partiet säger sig alltså ha bildats för att invandringspolitiken utgjorde ett ekonomiskt och socialt hot mot landet. Hur såg detta hot ut? När har Sverige som nation sedan andra världskrigets slut upplevt ett faktiskt hot? Sverige har mellan åren 1988-2010 trots kriser i ekonomin (som knappast går att sätta i relation till vårt mottagande av invandrare) fortsatt att vara ett av världens rikaste länder. För att få lite perspektiv på saker och ting har de allra flesta människor som bor i landet exempelvis tillgång till rent vatten direkt ur kranen. Något som i stora delar av världen är ett verkligt problem och utgör ett hot för befolkningen. Vidare så har vi en mycket välutvecklad demokrati, ett system som till exempel gjort det möjligt för Sverigedemokraterna som har ett mycket svagt stöd bland befolkningen att skaffa sig inflytande över våra liv. Inte mycket till ”socialt hot” alltså, om man jämför med de diktaturer som människor flyr för att få ta del av vår demokrati. Att se Sverige som ett hotat land tycker jag är ett uttryck för ren och skär bortskämdhet, och ett mycket tvivelaktigt skäl för bildandet av ett politiskt parti.

Jag inleder trotset

2010-09-19T23:29:00.002+02:00

I skrivande stund diskuteras i SVT valresultatet. Just nu befinner sig Sverigedemokraterna mycket nära en vågmästarroll i riksdagen, klockan är 23:14. Jag kommer aldrig acceptera Sverigedemokraterna som en maktfaktor i mitt liv. Den här bloggen kommer att handla om varför. Jag kommer att kommentera det som SD officiellt säger sig stå för. På många ställen försöker man rycka av dessa damer och herrar masken för att visa vilka dom "egentligen" är. Jag tror det räcker alldeles utmärkt med att visa vilka dom själva säger sig vara.